Faire du surf?

Till tonerna Always look on the bright side of life åkte vi hemåt från dagens äventyr. Det var pojkarna längst bak i bussen som sjöng för övriga bussen (vare sig man ville eller inte). Den här dagen har tillbringats under strålande sol på stranden i byn St Vincent de Tyrosse. Med höga vågor (som instruktören kallade små vågor) testade jag på surfing för första gången i min liv. Detta var verkligen ett tillfälle att ta i akt. För hur ofta kan man surfa i Sverige? Ca 22 grader i vattnet, kanon väder och gott sällskap. Kunde inte bli en mer lyckad dag. 

Klockan 9.45 anlände vi (hade lämnat Pau klockan 8.10 på morgonen) och fick då promenera ner till parkeringen innan stranden. Där blev vi indelade i två stycken grupper, en som skulle få surfa mellan 11.00 - 13.00 och en annan som skulle få surfa mellan 13.30-15.00. Jag valde direkt att vara i den första för det skulle innebära att man efteråt kan bara helt och hållet slappna av i solen och på stranden. 

Den första gruppen tror jag tog lite längre tid för vi var nämligen tvungna att bära ner surfinbrädorna (som för övrigt inte är byggda för de lite kortare personerna) till stranden som låg en bra bit bort. Kanske finns det fler som tycker som jag, men det är ganska jobbigt att gå i sand, tar på benen och med en stor bräda och brännhet sol var man helt slut på när man kom fram. Dräkterna var inte heller det enklaste att få på sig ska jag tala om. 

Först fick vi börja med att träna på att "fånga vågen" utan bräden genom att använda sig av alla muskler man (inte) har i rumpa och ben för att göra sig själv till en planka. De första dyken fick mig att inse hur himla salt vattnet är i Atlanten, dvs jag gjorde inte riktigt rätt med att ha munnen öppen. Senare gick det bättre. När väl brädan kom in i bilden blev det tyngre att ta sig ut i vattnet för det var mycket att tänka på. Man sitter nämligen fast i brädan med en lina i ena foten. Tricket var att ha brädan bakom sig hela tiden, vilket några hade svårt med så några lätt tillknycklade näsor och armar blev det. För har du brädan framför dig och det kommer en våg, Swosh! så är brädan över/på dig. Jag klarade mig lyckligtvis undan några sådana skador. Träningsverk kommer jag nog känna av imorgon. 

Hur gick det då egentligen? Kom jag upp på brädan? Jajamensan! Och stolt är jag över det. Kom inte upp i det ytterst "coola" läget på fötterna men jag lyckades tillslut stå på knäna och händerna på brädan. Instruktören sa att det var bra gjort för ytterst få klarar av att ställa sig upp första gången man provar. De som lyckas komma upp står sällan kvar särskilt länge. 

Efter detta äventyr med surfing var det dags för att njuta av en sällan skådad sol, den existerar i alla fall inte i Sverige på samma sätt. Alla studenterna hade lagt sig bredvid varandra, dvs jag, tyskarna och britterna. Kineserna lyste med sin frånvaro, men jag tror det handlar mest om att flera av de tjejerna kunde inte simma (hade uteblivit från forsränningen också). 

Vad kan jag säga mer? Det var helt enkelt en perfekt avslutning på de två introduktionsveckorna som Paus Universitet har ordnat med. På måndag börjar de riktiga kurserna och jag tror det blir väldigt spännande, svårt och utmanande. Nu tror jag det är hög tid för bilder (!) 

Hannah & Jag

Uppförsbacke till stranden

Surfbräda & Jag

À bientôt!