Restaurant et sightseeing

Eftersom Andreas här är i Pau får jag chans att vara lite turist och göra "stan" som man brukar säga. De senaste dagarna har jag visat honom runt i stan. Vi har ätit gott; smakat på många franska specialiteter som anka, fois gras, baguetter i mängder (självklart köpta på bageriet). Annars har det varit en hel del shopping, i alla fall för min del. Jag har sparat pengar för att få unna mig lite nu. Hittills har jag köpt tre nya klänningar, en plånbok, skinnhandskar, en kokbok och ett par skinnstövlar. Andreas har upptäckt att hans favorit butik är utan tvekan Lafayette gallerian där han investerade i en väldigt fin halsduk och ett par handskar.

Igår efter shoppingen beslöt vi oss för att lyxa till det hela och äta ute på restaurang. Vi valde en av mina favoriter som ligger just vid boulevard de Pyrénées där man har underbar utsikt över bergen. Igår var himmelen så klar att man såg bergen jättetydligt. Jag har aldrig sett som så tydligt innan. Så med den utsikten smakade vi på anka och sedan en liten dessert. Vi hade en väldigt trevligt servitör som när han hörde att vi inte var härifrån frågade artigt var vi kom ifrån. Sverige svarade jag och han sa "ABBA!" Alltid lika kul med vad folk vet om Sverige. Maten var underbar förresten! Köttet var så mört att det bara smälte i munnen. Såsen till var gudomlig och jag önskar så jag fått veta hur man gjorde en sådan.

Vi har fortfarande kvar att besöka Bernadotte museet och slottsmuseet. Jag ska också visa Andreas universitetet någon dag framöver. Glömde berätta att i Fredags var ju på min klassfest och det var riktigt trevligt. Trots att det tog längre tid än väntat att ta sig dit då Hannah som körde bilen råkade följa efter en helt annan bil och sedan hade vi inga telefonnummer till någon som var på festen. Men det löste sig med GPS och att jag hade skrivit ner adressen till tjejen. Vi fick smaka mat som kineserna i min klass lagat och det var hur gott som helst, det var någon form av wokad bambu. Mums! Det påminner mig om att jag måste verkligen testa alla recept i min nya kokbok (som innehåller de bästa franska efterätterna).

À bientôt!

Andreas à Pau

Sådär ja, nu är Andreas äntligen här i Frankrike. Hämtade honom igår i Biarritz, som naturligtvis lyckades vara den dagen som tågbolaget strejkade. Vad innebar det för oss? Ja, först så fick jag ta en buss till Bayonne (en stad som ligger ganska när Biarritz) och därefter leta upp en stadsbuss som gick därifrån till stationen i Biarritz för att i sin tur där byta till en annan buss som gick ut till flygplatsen. Hade jag varit smart hade jag kanske tagit med mig en karta över hur Bayonne faktiskt såg ut. Nu råkade jag inte vara speciellt smart den här dagen, men trots allt hittade jag en buss, eller ett flertal bussar faktiskt. Trots strejken och bussbyten var jag på flygplatsen ungefär en halvtimma innan Andreas.

Istället för att byta buss flera gången när jag och Andreas skulle tillbaka till Bayonne insåg jag att den sista buss jag tog till flygplatsen gick ända till Bayonnes station. Man lär sig alltid något nytt. Framme i Bayonne insåg vi snabbt att det skulle bli en hel del väntan då den enda buss som gick hem till Pau skulle avgå klockan 17.00. Vid det här tillfället var den bara 12. Som tur var fanns det ett trevligt liten kafé bredvid stationen där vi slog ihjäl några timmar genom att dricka kaffe/te och äta en croissant vardera. Det var en ganska speciell första dag i Frankrike för Andras. Regn och strejk på samma gång. Dock hade det blivit väldigt vackert väder på eftermiddagen och på kvällen runt sju när bussen rullade in på stationen med solnedgången var det väldigt fint. Det var dessutom en glad överraskning att Francoise väntade på oss där vid stationen. Hennes körstil kan diskuteras, men inte nu.

Idag har vi upptäckt lite av staden, jag har shoppat några klänningar och ikväll blir det klassfest, roligt att jag kan få presentera Andreas för allihopa.

À Bientôt!

Encore mardi...

Fortfarande tisdag men måste berätta om en sak som hände nu på eftermiddagen. Detta är något som jag kallar typiskt franskt, nämligen strejk. Jag åkte ner efter skolan till stationen för att köpa tågbiljetten till på torsdag då jag ska åka och hämta Andreas i Biarritz. När jag säger datumet skakar damen i luckan på huvudet och säger att det är förutbestämt att bussbolagen ska strejka just den här dagen, eller för att vara mer exakt onsdag kväll till fredagmorgon. Detta innebär att alla tåg är inställda men att det finns visst begränsat antal bussar. Fick köpa en biljett till Bayonne, en stad som ligger ganska nära Biarritz. Därifrån får jag försöka hitta en annan buss då det inte gick att förköpa. Tror inte det ska vara för mycket till problem att hitta en buss, har tittat på Bayonnes hemsida för bussarna och det går rätt så ofta. Det som är synd är bara att det blev så mycket krångligare än tänkt. Detta är alltså det Andreas ska få uppelva först i Frankrike, strejk.

À Bientôt!

Mardi

Tisdag, men jag tänker klaga över en sak som hände i måndags. Jag skulle nämligen berätta om Sverige på fransklektionen, hade varit duktig och förberett en presentation med bilder som morfar skickat mig och sådana som mamma skickat till mig. Var väldigt nöjd och såg faktiskt fram emot det, men vad händer? Jo min presentation öppnas inte på min lärares dator, trots att hon också har en mac. Jag tänkte att det borde vara väldigt enkelt. Hennes dator borde klara av openoffice programmet, men icke sa nicke. Det gick inte alls. Så efter att ha försökt i tio minuter hade vi inte tid att vänta på mig utan nästa grupp var tvungna att göra sin presentation vilket innebar att sedan var lektionen slut. Nåja, kommer att få göra presentationen efter lovet, har tid att förbättra på vissa småsaker också. Dock hade det varit skönt att kunna bocka av den, men det är ofta så här tycker jag med teknologin. Det är bra när den fungerar. Ett steg närmare till att bli lärare = få alltid problem med tekniken i klassrummet.

Nu har jag inget mer att förbereda den här veckan till skolan. Inget viktigt, det enda är att jag försöker renskriva mina anteckningar (lättare sagt än gjort ibland då jag stavat som en kratta) på datorn och sedan öva lite grammatik. Det jag egentligen gör nu är att jag väntar på att Andreas ska komma hit. På torsdag ska jag ta tåget till Biarritz för att möta upp honom på flygplatsen. Kanske är säkrast också eftersom fransmännen är lite kinkiga om man inte kan språket. Det är alltid lite läskigt när man är i en ny stad och ännu värre när man inte kan språket. Jag kände mig väldigt turistig till exempel när jag var i San Sébastien där de talar spanska.

À Bientôt!

Rendez-vous, shopping et des moules

Fredagskvällen spenderades med mina nya vänner Hannah, Sebastian och Angelika ute på stan. Vi satt på en latino restaurang och pratade medan en man spelade sjöng latinsk musik på gitarr. Istället för att gå till något av de vanliga uteställena där alla andra är valde vi att besöka en mindre där vi fick vara ifred. Det kan vi verkligen säga att vi var. I bardelen var det bara vi fyra. Det var ganska många i restaurang delen men eftersom de var ganska separerade kändes det som vi var ganska ensamma. Vi valde att träffas på stan då jag bor så långt borta från de andra, dock har jag gott om plats vilket är något de andra som bor i ett korridorsrum vardera mellan 9-14 kvadratmeter. Som vi förstår var det lättast att ses ute på stan. Väldigt trevlig och lyckad kväll, alla fick öva på franskan och vi kunde allihopa lära känna varandra lite bättre. Det är väldigt roligt att vi har lärt känna varandra. För bara tre månader sedan visste jag inte ens att de existerade. Häftigt vart livet för oss eller hur?

Idag, lördag, hade jag och Hannah bestämt oss för att trotsa regnvädret och bege oss ut på stan och shoppa. Något som blev väldigt lyckat. Vi tog en lång paus i shoppandet och satte oss på ett av mina favorit kaféer där man kunde köpa till väldigt bra pris en baguette, en liten dessert, en dricka och te eller kaffe på maten för endast 7 euro! Vi satt säkert där i två timmar och pratade väldigt mycket om så klart kläder (det gör man ju på shoppingrundor) men även om favoritlärare, skolminnen och erfarenheter. Framtiden som lärare kom också på tal. Jag tycker det var väldigt kul att höra hur man lägger upp lärarprogrammet i Tyskland och hur man fördelar praktik och liknande. Till skillnad från Frankrike där alla lärare bara har ett ämne så har man (precis som i Sverige) i Tyskland alltid två ämnen (minst) som man undervisar i. Jag undrar varifrån den här traditionen egentligen har uppkommit. Får återkomma om det. 

Om ni undrade vad "des moules" betyder så kommer nu förklaringen. Det betyder musslor och det var vad som serverades till middag idag. Inte här hemma hos mig utan hos en väninna till Madame Prim som heter Odile. Hon har förresten en kanonlägenhet på åttonde våningen med utsikt över Pyrenéerna. Jag tror hon har ganska så mycket pengar. Vi var i alla fall bjudna på middag hemma hos henne i kväll. Först serverades sallad med stora räkor i, följt av musslor och därefter den obligatoriska osten. Desserten var en pumpapaj som Carina hade gjort (måste väl tillägga att osten hade Veronique tagit med sig, grannen mittemot, också vän till Madame Prim). Det skedde tyvärr en liten incident vid salladen, då den var så färsk att det fortfarande fanns kvar en larv i den. Den stackars larven befann sig tyvärr på min tallrik när jag precis hade ätit ett salladsblad. Det var så fruktansvärt, jag såg hur den vände sig mot mig och sa "Hej hej är här jag, ät inte upp mig, tack". Kunde inte äta någon mer sallad efter den, blä! Men mot min förvåning tyckte jag väldigt mycket om musslorna. Dock kanske det varit godare med något till... serverades bara det. Bröd och ost är alltid gott! Idag var den getost och brebie. Den andra osten är en regional specialité. Pumpapajen var mäktig med god, inte för söt heller. 

Det regnar fortfarande ute och lär nog göra det imorgon också, malheuresement. 

À bientôt!  

Le système français

Den franska systemet gjorde sig återigen påmind om hur det inte fungerar riktigt. Jag undrar när fransmännen ska inse att systemet borde ändras. Andra länder har redan andra metoder, som te x internet och mejl.

Idag var det tänkt att jag skulle ha lektion 9.00-11.00 och därefter en annan lektion klockan 14.00 - 17.00. Som ni förstår av min introduktion så stämmer det inte riktigt in. Eftersom jag är svenska så kom jag en kvart innan lektionen skulle börja. Klockan 9.10 hade fortfarande ingen lärare dykt upp, men alla i klassen var där utanför klassrummet. En dam som jag tror jobbar för det administrativa på universitetet kom runt kvart över med en liten papperslapp där det stod att läraren var sjuk och kursen inställd. Det är en hel del som har ganska långt till skolan och att åka hem emellan skulle inte ge särskilt mycket. Jag fann det ganska intressant att på lappen stod det att kursen "fredagen den 22 oktober" var inställd. Nästa lektion ändrade tid till 13.30 för att vi inte skulle behöva vänta så länge.

Nu till den betydligt roligare delen, istället för lektion så satte sig jag, Hannah och de franska studenterna från klassen på lunchrestaurangen som innan lunch tid är ett litet fik, man kan t o m köpa frukost där. En fransk frukost det vill säga, kaffe + baguette/pain au chocolate eller liknande. I de ca fyra timmarna vi hade innan lektionen började pratade vi konstant. Detta finner jag som en riktigt bra och oerhört rolig övning då jag hela tiden tränar på att formulera fraser, lyssna, förstå och utökar självklart mitt ordförråd. Marjorie berättade för mig och Hannah att hon och de andra fransktalande tycker det är jättekul att vi är med så mycket och att det är roligt att förklara ord och liknande för oss som är svåra. Hon tycker att det är en personlig utmaning. Jag tror hon och de andra kommer bli bra lärare för det där är ett gott tecken på att man gillar att undervisa. Att man inte bryr sig om att andra gör fel utan anstränger sig för att förstå.

För att tala om något som motsäger tidigare paragraf kan jag säga att de fransktalande som jag läser litteraturen med är inte alls lika sympatiska. Efter sex veckor vet jag fortfarande inte någon annans namn. De hälsar inte ens innan lektionen! Hannah och jag pratade om detta och vi kom fram till att de förmodligen känner sig väldigt obekväma med utlänningar. Det är rätt synd om den läraren som också är utlänning (tyska) för hon får sällan någon respons. Själv känner jag mig väldigt obekväm med att ingen vill prata med mig (Hannah och jag är bara på samma föreläsning men lektionen efter är jag i grupp 2 och hon i grupp 1) eller ens sätta sig bredvid mig, vilket blir väldigt tydligt då vi är så få i gruppen. Dock har jag beslutat mig för att nästa gång hälsa "Bonjour!" och le till allihopa innan lektionen och se vad som händer.

À Bientôt!

Ps: Idag har det regnat konstant och himmelen är alldeles grå, väderprognosen säger att det ska bli regn fram t o m måndag.

Merci

Ett stort tack till mina lärare på lärarprogrammet som verkligen visste vad jag skulle behöva. Många säger att första året på LiUs lärarprogrammet är väldigt "flummigt" och obegripligt vad man ska ha kurserna till, men jag tackar dem som lärde mig om Vygoski, Jean Piaget, B F Skinner och de olika ismer som hör till dessa personer. Utan detta skulle kursen "Pyscoliguistique" vara väldigt svår. Även kursen där vi fick analysera ett filmklipp har hjälpt mig då jag läser mina didaktiska kurser här. Mycket handlar om att analysera materialet som vi ger våra elever. Filmanalysen har gett mig en viss förståelse, jag befinner mig inte i mörkret så att säga. Vad mer har jag fått användning av? Jo, mitt år på den franska institutionen (så klart!). Där vi läste all denna litteratur som jag ofta fann mig själv klagandes över. Men se där, till nästa vecka ska jag läst en berättelse ur Anna Gavaldas bok "Je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part". Jag var den enda i klassen som faktiskt hade läst hela boken och visste vilken det var. Rätt så imponerande eller hur? Jag blev i alla fall fascinerad av det.

Jag ska framföra flera presentationer inför klassen och det hjälper mig jättemycket att jag faktiskt haft en kurs i muntligt framförande på LiU. Nu menar jag hur man presenterar något i Frankrike där man faktiskt har en hel del andra regler vid framförande av muntliga arbeten. Samma sak gäller när vi till nästa lektion i franska ska skriva en förklarande text, något som vi faktiskt gått igenom med Ann-Sofie i våras, det var även en av de tentor som jag fick bäst resultat på. Jag ska försöka att se alla ljuspunkter med all kunskap som jag faktiskt har. Det går inte att fokusera på det jag inte förstår och inte kan, då blir nog hela min resa hit helt i onödan och jag vill inte att jag ska ha valt bort att bo nära min familj i ett halvår för att känna mig misslyckad. Istället ska jag ta tillvara på allt nytt jag lär mig, växa som människa och ta ett nya tag när det känns svårt. Det är inte varje dag man får chans att bo och leva i ett annat land, insupa atmosfären och förstå kulturen. Avslutar med det latinska ordspråket: Carpe diem = fånga dagen.

À bientôt!

Le rythme

Min dygnsrytm här har blivit helt förändrad. Jag visste sedan innan att i Frankrike har man andra tider för jobb, skola och speciellt för maten, men jag var inte beredd på att jag skulle måsta ändra min dygnsrytm för det.

För det första kan man inte göra något praktiskt på söndagarna, om man inte vill ta sig en långpromenad eller läsa en bra bok. Allt beror på vädret (som för övrigt ändras ständigt här mellan regn/sol/kallt/varmt/blåsigt/mulet osv.). Sedan har jag mina måndagar som oftast brukar vara fullspäckade dagar med saker att göra och ta itu med, men här nej inte alls. Har en lektion på måndagarna och den börjar klockan 17.00 (!) det vill säga alldeles för sent för min smak. Jag går då hela dagen och bara väntar på att få gå till skolan vilket betyder att de timmar jag borde ägnat åt att studera blir mycket annat småplock, städa, diska, tvätta damma ("varje dag det är det samma").

Hur gör man med maten när man börjar klockan 17.00? Det är ju då man ska äta egentligen, enligt mig i alla fall. Det hade kanske varit möjligt att skjuta på det till efteråt då jag slutar klockan 19.00 MEN då har jag afrikanska dansen klockan 20.00 och hinner inte hem där emellan (för här slutar bussarna gå alldeles för tidigt). Det betyder att jag försöker äta väldigt mycket till frukost och lunch och ta mig ett litet mellanmål innan jag går till skolan och sedan en frukt eller så innan dansen. Jag måste erkänna att jag känner mig lite hungrig men är alldeles för trött och svettig för att orka ta itu med något sådant.

Jag börjar sent i skolan måndag, tisdag och onsdag men hej hopp då har vi torsdagen som börjar klockan 8.00. Inte nog med det, så har jag bara en lektion till på torsdagen och det är på eftermiddagen och därefter salsa. Vilket betyder att det blir alltid en väldigt lång dag torsdagarna. Försöker dock vara duktig och sätta mig i biblioteket. Men senaste gången (då det också spöregnade och åskade) var jag så trött att jag slumrade nog till där inne. Det var helt knäpptyst bortsett från smattrandet av regnet mot taket och åskans mullrande i fjärran. Mysigt men en aningens opraktiskt.

Längtar tillbaka till den svenska rytmen där man faktiskt kan få saker gjorda under en och samma dag. Känner mig ibland som om jag bara är på semester och läxorna känns väldigt jobbiga att ta itu med, men jag blir bättre för varje vecka. Dock kommer det nog att hindras av ett visst besök jag får om tio dagar. Detta blir slutklämmen på dagens inlägg: Andreas kommer hit om exakt 10 dagar! Den 25 oktober ska jag åka till Biarritz och möta upp honom. Härligt! Har en massa spännande "turistiga" utflykter förberedda åt oss, men det är en annan historia. =)

À bientôt!

Espagne - San Sébastien

Min lördag tillbringades i Spanien. Helt otroligt att man kan åka till Spanien bara över dagen. Det är en av de många fördelarna med att vara i Södra Europa. Klockan 8.00 var avfärden beräknad, från södra entrén på Universitetet, men eftersom vi är i Frankrike åkte vi klockan 8.30. Ingen överraskning där alltså.

När jag säger att jag var i Spanien så var det verkligen allra längst norrut, mot atlantkusten. Det är ungefär 20 minuter från Biarritz där jag varit tidigare. Men skillnaden är ganska stor mellan de två städerna eftersom här pratar man antingen Spanska eller Pays-Basque (en del mellan Spanien och Frankrike som vill bli självständiga, ungefär som Katalonien). Jag klarade mig rätt så bra med mina få ord spanska som jag kan (Gracias, Porfavor, Hola)

Vi fick gå själva om vi ville men jag och Carina ville gärna följa med hela gruppen. Äventyret började med att besöka ett stort Jesus-monument på den "lilla" kullen. Det tog rätt så lång tid att komma dit och sedan spenderades lång tid där på att fota utsikten, monumentet och klostret som det var byggt på. Klockan närmade sig ett och vi begav oss ner till gamla stan för att hitta någonstans att äta, men eftersom vi var ganska många tog det ett tag att hitta någonstans en bra restaurang. Tyvärr blev det inte så bra som man hade kunnat hoppas. Jag hade velat äta spansk tapas (vem vill inte det när man är i Spanien?), men de som organiserade resan valde en bar med skräpmat. Inte roligt alls men vid det här laget var man hungrig och min baconbaguette slank ner ändå. Det var dock mest för att man måste fylla på reserverna och inte för att njuta av maten. Tråkigt men sant. I vanliga fall när jag äter ute vill jag verkligen kunna njuta av maten, ungefär som när jag och Carina åt på restaurang Pilota.


Efter den mindre tillfredsställande måltiden begav jag och Carina oss iväg utan gruppen för att kunna lättare upptäcka staden, stranden och utsikten. Vi båda älskar att fota. Hon har dock en betydligt bättre kamera än mig, men jag skulle få några av de bilderna hon tog. Måste verkligen köpa en riktig systemkamera, det blir vårens investering. Men innan jag fått bilderna från hennes kamera kommer jag bjuda på de bilder jag själv tog med min trogna kamera.

À bientôt!

L'anniversaire de Françoise

I onsdags var det Françoises födelsedag, 25+ fyllde hon. Jag, Jorge och Carina hade köpt henne en dataväska. En läcker liten sak i grönt. Hon blev helt lyrisk på kvällen när hon fick presenten. Det var ingenting som hon hade förväntat sig. Sedan var det lite champagne för att fira hennes födelsedag. Hennes väninna Veronique hade gjort två olika pizzor och skurit upp dem i småbitar, en chokladtårta också uppskuren i småbitar. En annan väninna hade tagit med sig fois gras (=gåslever) och bröd. Det var väldigt trevligt. Jag tycker jättemycket om att prata med den äldre generationen för då känner man sig aldrig dum eller korkad när man frågar hur man säger något, vad något betyder osv. Det är ju helt okej att de vet mer när de är äldre. Kanske konstigt att tycka så men jag tror det är något ganska naturligt. Vi vill känna oss duktiga och smarta, men det är jobbigt om någon är 3-5 år yngre än dig, i alla fall i min ålder.

Det har varit intensiva dagar i skolan också den här veckan. Mycket intressanta lektioner och föreläsningar men idag har jag fått en hel dag ledig. Det har varit bra för jag har en del redovisningar att förbereda. Ska berätta om Sverige så om ni kommer på några bra "typiska" svenska grejer vi gör får ni gärna berätta det för mig, eller andra idéer också för den delen.

À bientôt!

La grève, le restaurant et les billiets

Strejk, restaurang och biljetterna. (9/10-12) Idag har varit en rätt så innehållsråk dag. Det började med en lektion på morgonen och efter det hade jag tänkt gå och köpa en baguette i kafeterian. Tyvärr gick inte det då det var stängt på grund av strejk. Strejk är ett vanligt återkommande fenomen i Frankrike och här handlar det inte om att sitta på sin stol och inte göra något, nej här går man inte till jobbet, manifesterar på torg och liknande. Dock såg jag inget annat än skylten på dörren till kafeterian.

Utan baguette begav jag mig till biblioteket för att möta upp Carina (den rumänska utbytesstudenten som jag bor tillsammans med). Uppdraget var att åka till Zenith och köpa biljetter till Nötknäpparen (ryska baletten kommer till på den 25 November!). Vi tänkte ta bussen men missade den med ca 5 minuter och insåg att det var en halvtimma tills nästa gick. Det är ungefär den tid som det tar att gå dit så det kändes mer lönsamt och produktivt att faktiskt gå. "Vi får ta bussen hem" tänkte vi. Själva området där byggnaden Zenith finns är stort och ligger längst norr ut i Pau. Problemet när vi kom fram dit så inser vi att det finns tre stora byggnader, inga skyltar om vad som är vad. Trötta och nu också väldigt hungriga bestämde vi oss för att äta först. Det fanns nämligen en restaurang där, "Pilota". Trots det fula industriliknande området var restaurangen väldigt fin och mysig. Jag beställde anka och risotto. Jag tänkte att ojoj nu betalar jag jättemycket för typ ingen mat alls, men ack så förvånad jag blev när jag såg hur stora portionerna var egentligen. Här serverades maten i "små" grytor så man fick servera det själv. Ankan låg redan på tallriken fint uppskuret (Carina tog bild på det, men har ej fört över dem ännu), men det var en hel anka nästan (fast bara filébiterna). Det var mycket mat. Carina beställde in musslor, som jag faktiskt smakade. Kryddningen var väldigt salt och god men jag klarar inte riktigt av konsistensen på musslorna.

Efter en riktigt god måltid begav vi oss för att nu försöka hitta Zenith. Frågade om hjälp på restaurangen men beskrivningen var inte jättebra. Frågade en busschaufför på rast om han visste vilken byggnad som var Zenith. Han visste tack och lov, men sen var det ju problemet att ta sig in till receptionen. Hela byggnaden var inhängnad och enda öppningen var på baksidan och det kändes inte helt rätt att gå in där. Ja, för att bespara er allt krångel vi hade med att hitta kan jag avsluta med att säga att vi fick tag på biljetterna. Fick väldigt bra platser också trots att det nästan var utsålt. Tänk att det ska vara så här krångligt att göra något när det inte fungerar att betala för internet. Glada och trötta tänkte vi ta bussen, men just ja, det var ju strejk så det kom aldrig någon till buss (efter den busschauffören vi pratade med). Det var bara att le och gå tillbaka samma väg i värmen. Något som vi hade tänkt skulle ta max en timma  att göra tog nu 4 timmar att ordna. Stackars Carina som hade massa inplanerat fick helt ändra sina planer. För min del var det bara yoga på kvällen, något som var mycket uppskattat.

À bientôt!

Transpiration

Transpiration betyder svett, men jag tycker nog att ordet är lite finare på franska... men det är sanningen. Det är vad jag har gjort idag, svettas. Det har varit mellan 30-35 grader idag med en omänsklig fuktighet i luften samtidigt som det blåst. Nu på kvällen har molnen samlats på himlen men det är fortfarande lika varmt. Har mitt fönster på vid gavel och njuter av den varma kvällsluften. När jag tittar ut genom fönstret och ser att det är helt svart ute, men fortfarande varmt tänker jag på de sommarkvällar vi brukar sitta hela familjen på vår balkong och prata och njuta av värmen som dröjer sig kvar även i vindarna. Tystnaden är också underbar på kvällen, med bara syrsor som spelar.

Det är inte bara värmen som fått mig att svettas, har även haft två timmars intensivt dansande. Afrikansk dans med den här läraren är fantastiskt! Jag är så ledsen att jag missade förra veckan då jag var sjuk, men jag tror jag tog igen det idag med energi. Ska inte gå in alltför mycket på detaljer men jag kan säga att det rann svett på alla möjliga ställen. Brukar ni svettas på benen så mycket att den rinner? För mig var det första gången (ursäkta om ni finner detta äckligt). Läraren är dock bra på att få en att tänka glada tanker, röra sig till musiken, sjunga och le samtidigt som man gör allting. Dagens pass avslutades med att vi delades upp i fyra grupper som sedan uppträdde en kortare serie av rörelser som vi lärt oss idag framför varandra. Jätteroligt! Man blir så glad och fylld av energi. Det är en energi som jag behöver just nu för det hjälper faktiskt mot hemlängtan och saknad av konstiga saker som ett hårdbröd med hushållsost eller svenska rapport på tv.

När man åker utomlands upptäcker man vad det är som man tar för givet att göra varje dag eller finna på mataffären när man ska handla. Jag saknar den svenska hösten, ni vet den med alla röda, gula, orangea och bruna löv som är så vackra. Jag saknar den lätt kyliga luften som tillåter en att ha på sig en fin kappa, söta handskar och ett par eleganta högklackade skor. Det är inte lätt att vara elegant i 30 grader (tror jag skrivit det i något tidigare inlägg). Jag saknar att kunna se en film på tv, datorn är inte riktigt samma sak. Jag saknar den svenska mjölken och kanelbullar. Mamma nämnde att hon bakat kanelbullar och helt plötsligt fick jag sådan längtan efter det. Inte är det samma sak att äta en croissant eller baguette. Åh vad skulle jag inte göra för en svensk kanelbulle? Berättade för mamma om att ingenting man bakar här smakar riktigt som det ska eftersom alla produkter som man använder smakar annorlunda. Jag pratar om smöret och mjölken, ni vet något som kan hjälpa eller stjälpa en kaka. Förmoligen handlar det bara om vana, men det är svårt att toppa hemlagat (i Sverige alltså).

À bientôt!

Bon Anniversaire

"Grattis på födelsedagen"

Igår fick jag äntligen ett kalas. Jag tror att gammal som ung så gillar man att bli uppmärksammad på sin födelsedag. Kalaset igår blir väldigt lyckat och jag fick t o m presenter! Det var inget jag hade förväntat mig, men oj så roligt det var. Det är kanske väldigt materialistiskt men jag gillar att få presenter. Att allihopa uppskattade maten jag gjort var också en stor present. Jag hade bjudit in Hannah, Angelika, Sebastian, Jorge, Carina och Laura. Väldigt många olika nationaliteter; tre tyskar, en spanjor, en lett och en rumänska.

Man bli så glad när alla berömmer din matlagning. Jag hade gjort en vegetarisk lasagne (som blivit något av mitt kännetecken) och till efterrätt en fransk chokladtårta med chokladglasyr och vispgrädde. Mina vänner hade med sig lite snacks (vindruvor och kex), dricka och Angelika gjorde en jättegod sallad och dressing. Mums säger jag bara! Blir nästan hungrig av att skriva om det.

Allihopa sjöng för mig till efterrätten och då kändes allting så bra. Jag kände mig inte ensam utan väldigt omtyckt och uppskattad. Vi pratade, skrattade och hade väldigt trevligt ända tills vi upptäckte att klockan hunnit bli 1 på natten/morgonen. Två av mina kompisar ska bergsvandra idag och ska upp vid halv sju på morgonen. Tack och hej! Hade lärt dem säga tack på svenska så fick en massa tack innan det gick. Fick lite rester kvar så idag blir det god middag.

À bientôt!

"Je vous trouve très mignonne"

Dagen började faktiskt med tre timmars lektion mellan kl 9 och kl. 12 (12.15 för att vara exakt). Det var väldigt roligt för det handlade om hur man kan använda sång som underlag för lektioner. Tack vare den här lektionen har jag hittat en väldigt bra artist som heter Christophe Willem, han har en väldigt speciell röst kan man säga. Vill ni lyssna på någon låt så välj "Jacques a dit". Jag älskade den låten från första tonen. Under lektionen fick vi även se ett klipp som tog upp kliché fransmannen med en basker och mustasch. I filmklippen så jagar han efter en kvinna som är turist som hela tiden säger "Sacré Francais!" vilket kan översättas till "Typiskt franskt!" 

Vad händer när jag ska hem från skolan då? Jo, då stannar en kille på en cykel till och frågar vad klockan är. Jag svarar och han cyklar iväg. Någon minut senare kommer han fram ytterligare en gång och upprepar frågan för att vara säker att klockan var 1 på eftermiddagen. Ja svarar jag. Tre minuter senare kommer han fram ytterligare en gång och säger att han gärna skulle vilja lära känna mig för han tycker jag är söt och en tjej i hans smak. Vad säger ni om den här klichén? Ganska roligt va? Jag pratar lite artigt med honom, tackar för komplimangen och berättar att jag är Erasmusstudent osv. Sedan frågar han om han får göra mig sällskap på vägen hem. Jaja, säger jag, sällskap är ju trevligt och så får man öva på franska och konversation. Man måste ju också låta folk lära känna en även om de råkar vara killar. När vi kom fram till mig frågan han om jag ville dricka en kopp kaffe med honom senare på eftermiddagen. Jag tackade artigt nej och sa att jag har alldeles för mycket att göra denna eftermiddag. Då frågar han om söndag passar bättre. Hade ingen bra ursäkt, men berättade att jag är förlovad så han inte skulle få några falska förhoppningar. Han ville gärna prata med mig ändå. Välkommen till Frankrike. (Sacré Francais!) 

Men efter ha lämnat det äventyret bakom mig så väntade lunch tillsammans med Francoise, hennes vän Roger, hennes dotter Edwige, Carina och Jorge. Vi fick smaka en massa olika "mousse de fois", typ kalvsylta fast olika smaker och lite fastare konsistens. Ni har alla förmodligen hört talas om "fois gras" = fet lever (inte så vackert på svenska va?). Andreas, du måste smaka på dessa delikatesser när du kommer hit. Jag tror du kommer gilla det. Jag glömde berätta att imorse innan lektionen började hade Francoise varit och köpt croissanter från ett boulagerie (=bageri). Väldigt gott med en liten brödbit innan skolan. Hade dock redan ätit min gröt så var inte jättehungrig. 

Det finns många bra saker med Frankrike och maten är definitivt en av dem. Jag vet att de kinesiska utbytesstudenterna här tycker att all mat är kall och tråkig. Det är nog alldeles för stor skillnad mot deras starkt kryddade wokmåltider med en baguette och en bit ost. På tal om man så ska jag nu förbereda inför mitt kalas som vi ska ha ikväll, så imorgon får ni förmodligen läsa om den. 

À bientôt!

Des photos

Bjuder på några bilder idag

Söta Maya

Framför ytterdörren

Första tecknet på höst i Pau

Rosor

"Svenska vägen"

Höst i Pau

À bientôt!

Une soirée parfaite

En riktigt bra kväll, det är vad jag har haft i kväll, trots att jag var lite stressad till att börja med efter salsan. Jag missade först bussen och fick gå hem istället (så går det när man är ovan att ta bussen och inte vet att den bara går en gång i halvtimmen), men när jag kom hem så vankades det middag. Eller först så skålade vi för min födelsedag och för att hälsa Carina välkommen hem till oss. Hon är den rumänska utbytesstudenten som också ska bo här nu hos oss.

Mm... doften av grillad kyckling och grönsaker tillsammans med färsk baguette. Kan det bli bättre? (Det är klart att mammas mat alltid är bäst!) Det var så trevligt att äta tillsammans som en liten familj idag och faktiskt ta sig tid att prata med varandra. Jag, Françoise och Jorge springer mest om varandra då våra scheman är så olika (för att inte tala om våra mattider).

Jag var så hungrig vid det här laget att jag helt glömde bort att ta kort på denna ljuvliga måltid. Knaprigt skinn och mört kött tillsammans med såsen från grönsakerna och brödet. Helt underbart! Jag var i himmelriket. Sedan avslutade vi middagen med lite äppelkompott och kanel. Efter ett trevligt samtal med Emelie (som en hel del diskuterades på franska) så ska jag med gott humör och mätt mage gå och lägga mig.

Eller först ska jag bara säga att igår kväll träffades en massa studenter (däribland jag) för att tillsammans införa en "språkafton" där man inte bara övar på franskan utan även andra språk. Det är många här som studerar t ex spanska eller engelska och vill ha möjlighet att öva på det också. Tycker det är en väldigt rolig idé och initiativ av Angelica. Hoppas det blir fler sådana tillfällen!

À bientôt!

le 2 Octobre

Den 2 oktober kan väl ses som ett heligt datum för mig. För 22 år sedan, precis på en tisdag faktiskt, så kom jag till världen. Detta är första året som jag inte haft någon av mina kära familjemedlemmar med mig på denna dag. Det var ingen tårta, inga paket och inga ballonger. Det sistnämnda är ju inte så farligt att missa då det kanske ändå ses som en sak för yngre barn. Däremot så fick jag uppvaktning på annat sätt. En födelsedagsfrukost via skype med Andreas på morgonen, en kram och grattis från Francoise och sedan en massa födelsedagskort som ramlat ner i brevinkastet.

Jag åt lunch tillsammans med Sebastian, en lunch där jag köpte en extra fin efterrätt då jag tyckte att det ändå var min dag (Hanna, svenska, jag följde ditt råd!). Jag fick ett fint födelsedagskort från Sebastian och ett sött kort från Hannah, tyska, hade t o m tagit kontakt med en tjej hon kände som kunde svenska och skrivit kortet på svenska! Sedan var det en himla massa som fick nys om att jag fyllde år så det ramlade in gratulationer och kramar. Det var trevligt.

Efter att lektionen slutade klockan 17 hade jag och Hannah bestämt oss för att att fika tillsammans, eller som man säger här i Frankrike "ta en kaffe" eftersom fika inte existerar som ord. Sagt och gjort så bestämde vi oss för det och fick då sällskap av Natalie och Mathilde (fransyskor) som ville fira min dag också. Klockan 8 var det yoga som gällde. Det var mysigt men jag stör mig på att det står att det ska sluta klockan 21.30 och jag kom ut från lokalen klockan 22.10. Det blev med andra ord lite senare än tänkt. Stackars familjen som väntat på att få prata med mig och så dyker jag inte upp. Förlåt! Jag önskar dagen varit längre så jag hunnit med mer.

Tack allihopa för att ni kom ihåg mig och gjorde min dag så speciell som det gick med de medel som var tillgängliga.

Utsikt från mitt fönster klockan 8 på morgonen

Födelsedagslunch (Cordonbleu och potatismos)

Tack för korten!

À bientôt!

Enrhumée

Idag är det bättre, men igår låg jag till sängs hela dagen pga en förkylning som bestämde sig för att besöka mig. För en gångs skulle gjorde det inte jättemycket, även om jag ogillar att vara sjuk. Jag missade ingenting viktigt. Hade inte skolfotografering, skolavslutning eller examen av något slag. Alltså en ganska okej tid att bli förkyld. Jag är ganska förvånad att jag inte blivit det tidigare. Men kanske har jag varit lite stressad första veckorna och nu börjar jag slappna av. 

Nu känner jag en hel del människor här, skolan börjar organisera sig (ja, jag vet, det är helt otroligt) och jag vet vilka kurser jag ska gå på och vad jag ska göra. Jag måste säga något till er som funderat på ett studera utomlands, jag rekommenderar att bo hemma hos någon annan eller tillsammans med någon annan. Hade inte velat vara sjuk och bo helt själv i en liten lägenhet på 8-14 kvadratmeter. Nu har jag haft någon hos mig som brytt sig och tagit hand om mig. Varm soppa, Alvedon och flera koppar te med honung och jag mår lite bättre. 

Flera har varit så snälla och omtänksamma på facebook och ordinerat sömn, glass och film som botemedel. Jag känner mig verkligen inte ensam. Har så många som bryr sig om mig och det är skönt när man bor utomlands att veta det. Det gör att jag känner mig trygg. Sedan är det ju ingenting som går upp emot sin egen mamma när man är sjuk, så är det ju bara. Jag tror att det är något man oavsett ålder alltid kommer att önska sig när man mår dåligt. 

Det händer inte så mycket är just nu, utan ska återvända till sängen och försöka bli frisk till imorgon, även om det innebär att jag kommer missa min lektion i franska och afrikanska dansen ikväll. Något jag inte tror jag skulle orka, eller om jag mirakulöst skulle göra det så skulle jag nog vara sängliggande imorgon och det vill jag ju inte. 

À bientôt!