Immeuble et Cinéma

Igår började dagen med ordentligt plugg där jag faktiskt skrev klart min redovisning till jämförande Litteratur kursen. Den redovisningen ska jag ha på onsdag, önska mig lycka till! Ska prata inför bara fransmän om ett ganska svårt ämne. Ska bli så skönt när det är gjort. Denna redovisning utgör 30% av betyget i kursen. Sedan efter lunch frågade Francoise mig och Carina om vi kunde hjälpa henne att flytta en stor otymplig möbel i salongen ut till garaget. Detta var lättare sagt en gjort då det inte fanns plats i garaget = lösning vi fick börja med att städa och flytta grejer i garaget. Francoise är ingen samlare, men hennes döttrar är det och dem har lämnat påsar med skräp och klenoder. Jag hade svårt att avgöra vad som var vad, men efter många om och men fick vi plats för möbeln. Saken var den att hon skulle ta emot en ännu större möbel av sin vän Roger (jag tror han heter så, uttalas konstigt). Men runt halv fem tiden hade vi fixat allting.

Det roligaste var kanske att medan vi städade hittade vi först ett par kattöron (diadem för utklädning) och sedan ett andra par. Francoises tog de första, jag de andra och när vi sedan hittade ett prinsessdidem till Carina var cirkeln komplett. Jorge var inte inblandad i flytten då han pga av sin spanska tidzon sover till sent på eftermiddagen. Med dessa vackra utsmyckningar städade vi på garaget. Vi såg nog ganska roliga ut, men det hjälpte faktiskt arbetsmoralen.

Senare på kvällen bestämde jag, Hannah och Sebastian att gå på bio. Jag har nu sett min första 3D film. Vilken var det kanske ni frågar? Jo, Astérix et Obelix au service de sa majesté. Den hade sina ljuspunkten, tyckte väldigt mycket om hur de porträtterade engelsmännen och deras tevanor. Däremot var den kanske lite väl kliché hela filmen, men vad annat kan man göra en söndagskväll? Mycket trevligt och filmen var på sitt orginalspråk; franska. Klarar inte av att se dubbade filmer. Jag förstår inte fransmän, tyskar och spanjorer som faktiskt inte ser störmomentet i att munnarna inte rör sig i takt med vad som sägs, eller att alla röster låter likadant. Men jag antar att är man uppväxt med det så känns det annorlunda.

À Bientôt!