Pau

Pau. Konstigt nog så känns det också som hemma. När tåget rullade in på stationen, när jag såg Francoise komma med sin gröna skåpbil nedför backen. Det är ganska häftigt att man kan skapa sig ett hem nästan var som helst. Men det är mycket människorna som avgör om det känns som hemma. Francoise hade förberett en lättare lunch bestående av paté, ost, sallad och bröd (väldigt olikt brödet jag skrev om tidigare). Sedan sa hon att hon skulle göra en soppa till middag för jag skulle inte behöva bekymra mig om maten medan jag pluggade in det sista. Vilket jag känner svårt. Ska försöka läsa igenom mina anteckningar (till didaktiken) och kolla så jag har någorlunda koll på alla namn och ismer till provet på tisdag. Onsdagsprovet i litteratur får jag hoppas på det bästa för jag har ingen aning om hur jag pluggar till det. Läsa böckerna om och om igen kanske...

À bientôt!