La bureaucratie

Fransk byråkrati.
Väldigt mycket papper. Det är nog en av dem få saker som jag inte gillar med Frankrike. För att öppna ett bankkonto t ex så behöver du ett skriftligt intyg av den du bor oss, kopia på dennes id handling och en faktura (typ elektricitet). Sedan ska det vara kopia på mitt pass och ca 40 papper som ska skrivas på.

Tack och lov så satt jag inte där själv inne på banken utan hade med min Lina (en av de tyska tjejerna). Frauke (den andra tyska tjejen) hade inte fått tag på alla papper från sin hyresvärd så hon fick vänta med att starta ett bankkonto.

Igår (onsdag) hade vi introduktion av Universitetet kan man säga. Ca 3 timmar fick vi sitta och lyssna på alla olika personer som är viktiga att veta vilka de är, hälsoavdelningen, transport inom Pau, Tentor, Studentlägenheter, Studentkort och alla saker som man MÅSTE göra, kunna, förstå och hinna med. Alla var jättetrötta efter föreläsningen och all information som vi fått.

Det har varit mycket väntan mellan alla olika moment av papper och formulär som ska skrivas under och fyllas i, men nu börjar man se ljuset i tunneln. Det är egentligen inte svårt, bara mycket. Jag tror det finns de som har det mycket värre nu i början, de som inte kan prata franska t ex. Stackars dem! Här går dem på om alla olika saker man ska göra och så förstår man inte.

Nåja, något roligare var att efter denna långa föreläsning hade vi picknick i solen. Universitetet bjuder på lunch de första två veckorna och igår var det picknick. Tyvärr var väl köttet som serverades inte i min smak, men att de serverades både ost, bröd, dricka (observera ej alkohol) och tarte (dvs bakelse) gillade jag.

Utbytesstudenter på Picknick

Jag, Frauke & Lina

Angelica (på marken m svart t-shirt), Frauke, Jessica (Belgien) & Maria (Spanien) (De tre närmast kameran på muren)

En annan roligar händelse är att igår kväll gick nästan alla utbytesstudenter ut tillsammans till puben Le Garage. Väldigt trevligt och gemytligt ställe. Det var en tysk tjej som fyllde år som hade dragit ihop till fest. Alla tyskar umgås gärna tillsammans vilket innebär att många gånger står jag och lyssnar på tyska konversationer, och fattar ingenting. Som tur var så finns det alltid några i gruppen som föredrar att öva på sin franska. Sedan om man blandar in någon annan nationalitet också så blir det mycket mer intressant. Alla har ständigt olika referenser och kunskaper. Det var en engelsman som på knagglig franska berättade att i England ser man Eurovision som ett skämt och man skickar verkligen med flit sina sämsta bidrag. Haha! Där hör man. Han gillade dock  Euphoria och tyckte det var en bra och värdig vinnare.

Fr vänster: Belgien, Tyskland, Tyskland, Tyskland
Le Garage

Oj nu inser jag att jag glömt berätta att en spanjor har flyttat in hit nu också. Han bor i rummet mitt emot mig och är väldigt trevlig och ganska blyg. Vi skrattade gott åt att han är en blond spanjor och jag är en mörhårig svenska (typ motsatsen till vad man tror).

Idag, torsdag har jag fixat mitt studentkort och påbörjat den långa proceduren för att få La Caf som är ett bidrag alla studenter i Frankrike kan erhålla. Detta var dock ointressant så titta gärna på bilderna från Picknicken igen.

À bientôt!

L'école

Då var det dags, skolan. Första dagen avklarad. Egentligen förstår jag inte varför jag varit så nervös. Alla var oerhört hjälpsamma och lyssnade på allt man hade att säga. Sedan var det bara en dag när de flesta skulle få nycklar till studentlägenheterna. Vi övriga som redan har boende behövde bara säga typ "hej här är jag". Om man nu bortser från det faktum att vi måste starta ett franskt bankkonto för att kunna få ta emot ett litet bidrag som alla studenter får för sitt boende. Lika ska vara lika, även om man är utbytesstudent.

Träffade två tyska tjejer som är väldigt trevliga. Vi gick till banken tillsammans och bad om att få veta vilka papper de begär för att man ska söka ett konto. Tillsammans bestämde vi att vi inte behöver någon hjälp från någon av de franska studenterna (som erbjöd det) från universitetet. De var väldigt trevliga och förstående på banken. Förmodligen rätt så vana vid den här sortens ärenden.

Det var väldigt väl genomtänkt med lunchen för oss utbytesstudenter. Dessa två veckor som vi har introduktion så har vi fått lunchkuponger (alltså gratis lunch), som var både god och mättande. Gillade det konceptet. Efter att ha sagt hej då till flickorna beslöt jag mig för att gå och köpa en kalender. Kom hem med både det, en bok och en film. Emelie, kan du gissa vilken film? Jo, Intouchables. Till min Harry Potter samling har jag nu köpt den andra boken Harry Potter et la Chambre des Secrets. 

À Bientôt!

Une promenade

Idag, söndag, solen skiner och det är ca 30 grader i solen. Perfekt! Jag tog min kamera och begav mig ut på en promenad. Både för att fota men också för att kolla om jag kom ihåg vägen till universitetet och stan utan att använda en karta. Det gick väldigt bra ända tills jag bestämde mig för att gå direkt från Universitetet till stan, vilket jag aldrig gjort utan endast tagit bussen. Detta resulterade i en timmes extra promenad runt om i staden innan jag hittade rätt. Men det är så här man lär sig att hitta, och hittar man inte alls får man börja fråga sig fram.

En Bild säger mer än tusen ord, därför berättas min promenad hädanefter i bilder.

À bientôt!

Le Couscous

I Frankrike är couscous en av de mest populära maträtterna. Jag tycker själv att det kanske inte är den bild vi får i Sverige när vi ser om fransk mat. Där handlar det mer om kött som bara har vänts lite snabbt i stekpannan och en massa smör, choklad och grädde. Sedan har vi de lite mer extrema rätterna som grodlår och sniglar som sägs vara delikatesser, men som faktiskt väldigt få fransmän faktiskt äter eller gillar. 

Dagen började med ett besök på grönsaks- och köttmarknaden (som är varje lördag), där jag och Francoise inhandlade fräscha grönsaker och kött som för mig kändes väldigt exklusivt. Att köpa allting av närodlade och ekologiska gårdar känns som en lyx.

Denna couscous Francois ämnade att göra infattade en mängd olika grönsaker som; Zuccini, fänkål, gullök, tomater, kikärter och pumpa (ev morötter). Jag tror det var ännu mer grönsaker i men jag kände inte igen allihopa. Detta kokas i olika omgångar för att slutligen kokas samman med lammkött och serveras med själva couscousen (risliknande korn). Till detta serverades en ytterst stark sås som jag tror innehöll saffran. Denna coucous innehöll kryddor som man kanske inte i vanligt fall tänker på att de passar ihop. Kummin, koriander, saffran och röd peppar till exempel. 

Jag gjorde en fransk chokladtårta till dessert, men omständigheterna och ovanan att baka i ett nytt kök med inte riktigt de råvaror jag ville blev resultatet lite tråkigt tycker jag. Lite för torrt och lite väl hård kaka, men folket tyckte om det. Hur många var vi kanske ni undrar? Jo, vi var tio stycken varav tre av dem var från England så jag fick slappna av lite och prata engelska. Fast jag blev lite imponerad på mig själv när jag insåg att jag var den enda vid bordet som var trespråkig. En poäng till mig!

När jag väl nämner det här med språket kanske jag ska säga att jag känner att jag kan mycket mer franska än vad jag trodde. Det är inte så mycket som försvunnit under sommaren. Mitt största problem är att jag älskar att prata och uttrycka mig, men jag har inte riktigt så många ord och fraser att jag kan det på franska. Resultatet blir att man känner sig tafatt och dum eller att man emellan åt bara sitter tyst. Förhoppningsvis blir det ändringar på det om någon månad. 

À bientôt! 

Le jardin

Föreställ dig att du åker ut på franska landsbygden. Husen är gamla med väldigt personliga fönsterluckor, brungula färger på fasaderna. De ligger tätt längs vägen och utgör söta små pittoreska byar. Mellan byarna möts vi av stora majsfält och i bakgrunden skymtar vi bergen bakom molnen. Det är mot bergen vi är på väg. Allt som vi åker blir det mer kuperat landskap. Stora slätter och skogsbeklädda områden växlar mellan varandra. Små och stora gårdar byter nu plats med varandra. Allt eftersom vi åker ser vi också små floder som slingrar sig mellan byar och fält.

Efter att ha passerat genom byar som Nay och Capbis kommer vi fram till vår destination. Det första jag möttes av var en skön bris av härlig bergsluft som kändes oerhört ren och fräsch. Det andra var musik som spelades, klassisk musik i bakgrunden. Jag trodde jag var i en film. Det är svårt att beskriva men upplevelsen av bergen, trädgården och musiken blev en perfekt kombination.

Claire och Theo bor uppe på en höjd vid bergen som utsikt på tre av fyra sidor. Det är en brant backe upp till huset som är ett stort tre hus med karaktär. Flera hus står på gården med olika funktioner, som en liten lada ombyggd till Theos verkstad och alla blommor som Claire planterar så klart. Trädgården är verkligen något speciellt. Det var för att hjälpa till med trädgårdsarbete som jag och Françoise åkte dit idag. Nu glömde jag i stridens hetta att ta kort på hur det såg ut före och efter just där. Men andra bilder har jag från trädgården.

Vårt besök började dock inte med arbete utan att vi gick en liten rundtur runt och insöp atmosfären, eller jag gjorde det i alla fall. Sedan var det lunch, och när man äter det i Frankrike så är det lite förrätt (chips och melon denna gång) och sedan huvudrätten som var en delikat gratäng på grönsaker från deras trädgård (färska oliver, tomater, kål och annat). Efter huvudrätten blev det ost, smakade två olika ostar, den första var en väldigt god hårdost som jag åt på en bit baguette. Men jag kom till himlen när jag smakade chèvreosten (getost). Åh så god den var! Kommer aldrig mer att uppskatta vanlig getost vi kan köpa hemma i Sverige på affären när man smakat getost från en gård i Frankrike. Vi hade tagit med oss en flaska rött vin och en gateau (tårta) till efterrätt. Den var också väldigt god.

Nog med mat för tillfället, nu blir det mer om trädgården. Jag och Françoise jobbade på med en blombänk som blivit lämnad ifred alldeles för länge. Denna hade en fantastisk mur bakom med en gammal kran, hade tidigare varit ett vattenkar. Vi grävde, hackade, slet och drog för att få bort alla rötter och stenar som låg där för att få plats för ny jord och nya blommor. I mitten av det var den en stor växt som vi kallade "monstret" och det tog tre man att få bort den. Françoise t o m satt på spaden för att verkligen trycka ner den så mycket som möjligt (det roligaste var när hon självklart ramlade ner när växten lossnade). Men oj så fint det blev efteråt. Vi fick med oss lite färska grönsaker som tack, ett bra träningspass och så hade Claire sjungit och spelat på gitarr för oss.

Jag har nog aldrig i mitt liv varit på en så magisk och inspirerande plats. Vi blev inbjudna att komma tillbaka när fikonen mognat i slutet på September. Längtar!
Njut av följande bilder =) À bientôt!

  

La France

Frankrike.
Nu börjar äventyret.

Françoise sa en väldigt klok sak när jag träffade henne vid stationen. Att när man flyger går det så fort att byta miljö och omgivning att man inte hinner reflektera och fundera över vart man är, man bara hamnar där helt plötsligt. Det är verkligen så jag känner det. Hux flux var jag i Frankrike. När jag vaknade vid halv tre idag kunde jag inte föreställa mig att jag skulle komma fram. Det gick inte. Men nu är jag här.

Ska se till att få min beskärda del av äventyr och upplevelser. Möta nya människor och njuta av det här landet. Resan idag har gått bra, över förväntan, men den här resrutten var mycket smidigare än den jag och Emelie åkte i Januari.

Ska lite senare i eftermiddag åka och handla lite, sedan är det dags för en efterlängtad vila innan det blir dags för morgondagens bravader. Vi ska nämligen upp i bergen och träffa Claire, en vän till Mme Prim och på lördag blir det fest tydligen. Hängde inte riktigt med var och när men det blir nog roligt. Nu är det öva öva öva på franska hela tiden.

À Bientôt!

Le voyage

Min resa påbörjas i natt eller tidigt torsdag morgon och kommer att se ut följande:

Linköpings resecentrum ---> Skavsta Airport (Buss)

Skavsta Airport ---> Biarritz (Flyg)

Biarritz ---> Bayonne ---> Pau (Tåg)

Sen om allt går som det ska är jag framme runt 15.00 tiden i Pau och möts upp av Mme Prim.

Ps: Nervositeten har gjort sig tillkänna.

À Bientôt (Nästa gång från Frankrike)

Voilà!

Titta! Mina väskor har blivit packade, det har varit mycket om och men. Vissa kläder har offrats för att ge plats åt viktigare saker, men jag tror jag klarar mig rätt så länge med allt jag har med mig. 

Handbagage max 10kg - Resväska max 15kg

Om bara vädret håller i sig, vilket jag tror och hoppas, så är det nog inga problem att kombinera mina kjolar och klänningar. Vill bara påpeka att jag åker på en resa som ska vara i 6 månader utan ett enda par jeans, vad säger ni om det? Nåja, ni som känner mig vet att jag använder det väldigt sällan.

Jag tycker det känns helt okej och åka hit om man jämför med vädret tio dagar framåt i Linköping, kolla in temperaturskillnaden.

Dimanche

Söndag idag, bara måndag, tisdag och onsdag kvar innan jag åker.

Igår kom jag tillbaka till Linköping och fick börja med packningen på riktigt (tidigare har jag bara gjort listor). Nu har jag tvättat kläder jag vill ha med och lagt ner alla mina favorit plagg i resväskan, vilket innebär att jag kommer ha på mig kläder jag inte är så förtjust i fram till resans avgång, men så är det med det.

Valet med skor har (typ) löst sig. Jag kommer att ta med mig tre par, ett par sandaler, ett par gymnastikskor och ett par ballerina skor. Om jag behöver att par med klack får jag väl offra mig och gå och köpa ett par i Frankrike. Det kan ju hända att de har ett par snygga :P

Angående min lista på saker att göra i tidigare inlägg så har jag fullföljt det mesta. Har checkat in och skrivit ut flygbiljetten (som för övrigt ser ut som ett reklamblad enligt mig) och alla andra viktiga papper. Ska köpa biljett till flygbussen och sedan försöka lösa problemet med hur jag ska ta mig ner till stationen kl 4.00 på morgonen när inga bussar går. Det fungerar väl att gå, men då får jag verkligen vara ute i god tid.

Nej nu ska jag fortsätta med packningen!

À bientôt!

Il ne reste qu'une semaine!

Nu är det bara en vecka kvar innan jag ska bege mig söderut och ett av mina livs äventyr. Istället för att babbla om alla känslor som hela tiden bubblar under ytan tänkte jag fokusera på allt som faktiskt ska göras, rent praktiskt. 

Min första prioritering i morgon (på min första lediga dag efter sommarjobbet) blir att packa ner allt jag ska förflytta från mina föräldrars hus (där jag bott under sommaren p.g.a jobb) för att först flytta tillbaka till Linköping. Det kommer krävas en hel del för att lyckas med det. Hur man kan sprida ut sig så mycket vet jag inte, men det har jag i alla fall gjort. Det blir att plocka ihop allt, bestämma vilka saker som ska finnas kvar här under helgen. Ska bara köra upp en vända, hämta Andreas och lämna mina saker där och sedan ha en sista trevlig helg här hemma med familjen.

Andra prioriteringen blir att tvätta och välja ut vilka kläder och saker som absolut måste följa med, varför jag säger absolut är för att jag valt att åka med Ryanair som bekant inte tar så mycket bagage om man inte är  villig att betala en rejäl slant, vilket jag som fattig student inte gör. Summan av kardemumman är att jag ska packa ner 6 månaders liv i en väska på 15 kg och ett handbagage på max 10 kg. Det kommer bli intressant att se hur det går. Jag återkommer och berättar.

Tredje prioriteringen blir något som jag skjutit upp kanske lite för länge, men det känns ganska jobbigt att ta itu med det, nämligen alla viktiga papper som ska skrivas ut och packas ner. Det är alltid lite komplicerat att få tag i vissa papper, men det är som det är. Checka in på ryanairs hemsida, försäkringspapper och sedan alla kort som ska med! Pass och pengar, vilket jag med säkerhet vet att jag har ska också bakas in i den del som räknas som den viktigaste, näst efter den stora frågan, vilka skor ska jag ta med? ;)

Att göra: 
* Checka in och skriva ut boardingkort
* Pengar
* Pass
* Försäkring
* Bankkort och bankdosa
* Lista med viktiga telefonnummer
* Packa (!!!)
* Sluta vara så nervös

Bientôt...

Nu närmar sig resan med stora steg, men det känns fortfarande som något påhitt i mitt huvud. Hur kan det vara dags för det här nu? Det var ju flera år bort innan jag skulle resa och nu är dagen snart kommen. Är jag nervös? Ja. Tror jag det kommer bli roligt? Ja. Kommer jag att sakna Sverige? Ja. Allting känns så självklart och samtidigt har jag ingen aning om hur någonting går till alls. Än en gång så ska jag flytta till en helt ny stad, lära känna helt nya människor, prata ett nytt språk (ja småländska var som ett nytt språk för mig när jag flyttade ner), lära mig nya vägar och förstå ett nytt skolsystem.

Det är tur att människan alltid har anpassat sig efter omständigheterna och att vi utvecklar nya sätt att förstå vår omgivning. Annars hade jag varit körd, rent ut sagt. Nu ser jag fram emot mitt äventyr och den livserfarenhet detta kommer att tillföra mig. Andreas, mina vänner och familj kommer att vara saknade, men jag tänker satsa på att leva livet denna tid också, kommer faktiskt hem igen, det är inte för evigt.

À Bientôt!