Psycholinguistique

Psykolingvistik, vad skulle tro att det skulle vara en av de mest intressanta och roliga kurserna? När man hör namnet så tänkte jag inte den kursen i alla fall, men där hade jag fel. Professorn i detta ämne är hur bra som helst. Hon vet hur man använder sig av teknologi och hur man faktiskt måste lämna lite pauser när man pratar för att låta folk anteckna. Plus poäng till henne. Sedan är det faktiskt ett väldigt intressant ämne, för att förklara för er i korta drag, det handlar om hur man lär sig sitt första språk och hur man sedan lär sig ett nytt språk. Vilka processer sker i huvudet? Hur mycket påverkar miljön oss? Kan man redan som barn lära sig att höra skillnad på olika språk, varför? Skulle jag välja att forska vidare i något tror jag faktiskt att det skulle bli inom psykolingvistik. Finner det ytterst stimulerande och intressant. Det är inte lika intressant men den rena lingvistik kursen, men det beror nog mest på läraren som inte andas tror jag på två timmar så mycket som hon pratar.

Igår började jag med en annan kurs också, jämförande litteratur. En ganska intressant observation som jag gjorde; vi ska läsa Shakespeares sonetter, översätta till franska med en professor som i grunden är tyska? Vem tänkte ut det här egentligen? Kanske är det samma person som bestämde sig för att placera Monsieur Casanova (Ja det finns en lärare som heter så!) som ansvarig för en kurs som heter erotisk litteratur. Man kan ju inte förneka att det är lite komiskt.

Vad finns det mer att berätta? Jag har en himla massa att läsa numera. Två stora tunga böcker till lingvistik/stilistik och tre böcker till litteraturen. Men efter ett långt "sommarlov" är det ganska skönt att aktivera hjärnan, även om det är lite tungt när allt är på franska. Var och letade efter någon skönlitterär bok att läsa (Francoise har tonvis med böcker här hemma) och hittade faktiskt Stieg Larssons millenium serie på franska. Inte helt fel, behöver inte läsa de fina förklaringar som finns för vissa saker som tex Säpo eller vart de olika städerna finns. Skönt!

Jag har pratat med flera om att det är en sak som är väldigt tungt med att befinna sig utomlands, speciellt när man har hamnat i min situation att det finns ingen som pratar mitt språk. Dagarna till ända måste man anstränga sig för att förstå, förklara eller bara delta i ett samtal. Ingenting blir enkelt. Jag vet att jag ska vara tacksam att det inte finns någon här eftersom jag hela tiden måste utveckla mitt språk, men det går inte att hjälpa att man blir lite avundsjuk på alla tyskar som pratar med varandra eller kineserna som är i sin grupp. Det är inte bara en gång som någon har börjat prata tyska med mig. Jag börjar förstå folk som kommer som invandrare till Sverige och inte kan språket. Man känner sig otillräcklig och väldigt dum. Ja, så enkelt är det. Man kan inte uttrycka sig som man är van vid. För invandrarna är det ännu värre där både läs och skrivförståelsen saknas från början.

Jag ska lyda min mammas råd och ta tillvara på den här erfarenheten så att jag sedan i mitt yrkesliv kan visa förståelse för de som kommer till Sverige och inte har svenska som modersmål. Jag ska påminna mig själv om att komma ihåg den här känslan även om det är jobbigt. Men är något jobbigt så kan det ju bara bli bättre! (Sägs det)

À Bientôt!