Även om middagen var oerhört trevligt börjar man känna sig lite melankolisk att den här delen i livet ska ta slut. Jag står för det jag sagt tidigare att Erasmustiden är ingenting jag vill göra om, men jag är glad att jag gjort den. För de nya vännerna, för de nya erfarenheterna och för att jag nu ärligt kan säga att jag pratar flytande franska. Det är det absolut häftigaste jag någonsin varit med om. I julas när jag var hemma bad min älskade lillasyster mig att berätta något på franska, så jag berättade en saga och efteråt tittade hon på mig med sina stora ögon och sa "wow du kan ju byta språk bara sådär". Aldrig har jag känt mig så cool. Mamma säger att jag har inspirerat henne till att vilja läsa språk. Det känns som om ett av mina livsmål har klarats av "ett inspirera yngre till att vilja läsa språk". Klart!
Vad har jag nu kvar att göra mina sista dagar i Pau? Jo, jag ska gå på stan idag med Jessica och Gabriela, imorgon är det studier som gäller hela dagen till mitt sista prov på onsdagmorgon. Tisdag blir nog en heldag städning och plugg och onsdag kväll blir det nog att bjuda madame på restaurang som tack för allt.
À bientôt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar