Centre ville et L'homme qui rit

Idag är första dagen som jag fick en känsla av att jag kommer att sakna en massa saker i Frankrike. Jag älskar centrum här, det är lagom stort och det finns många fina små butiker att låta sig inspireras av. Men det jag kommer sakna mest är nog dagens sällskap, Jessica och Gabriela. Vi har inte umgåtts särskilt mycket under terminen men det är något som klickat mellan oss tre. Vi har i princip bäst oss för att träffas i Belgien hos Jessica i slutet av sommaren eller kanske nästa sommar, vi får se. Adresser ska bytas och kontakten ska hållas. Det ger jag mig så tusan på för det här är två riktigt fina tjejer. Nu säger jag inte att Hannah och Sebastian kommer vara mig mindre saknade, bara på ett annat sätt. Efter att ha strosat runt lite på stan, (fyndade en klänning) och sedan satt oss på vårt favoritcafé bestämde vi oss för att gå på bio.

Äntligen fick jag se filmen "L'homme qui rit" baserad på Victor Hugos roman "Mannen som skrattade". Jag var lite rädd att den skulle vara för svår att förstå men det var den inte eftersom som de allra flesta drama filmer pratas det inte jättemycket. Filmen var sorglig men bra. Väldigt fransk också, alltid mer en typ konstfilm när det är Frankrike som gjort filmen. Det enda negativa var att det satt förutom oss tre bara tre andra tjejer som jag tror hade en mentalitet på tio år, sammanlagt! De skrattade när inget var roligt, klappade i händer, sprang runt, låg ner i stolarna och sträckte upp sina fötter mot skärmen. Det var en aning irriterande att de absolut inte respekterade vi som ville se filmen. Innan den började hade en av dem frågat vad filmen egentligen handlade om, de hade alltså ingen aning. Jag sa drama och de suckade tungt när jag förtydligade genre genom att nämna Victor Hugo.

Det är alltid svårt att säga hej då, därför säger jag alltid "vi ses snart". Det känns alltid bättre på något sätt. Man specificerar inte när, men det är inget definitivt farväl. Idag sa jag det till Jessica och Gabriela, vi ses snart alltså. Fick sedan gå därifrån snabbt för att inte börja gråta. Passar sig ju inte för vi ses ju snart igen.

À Bientôt! = Vi ses snart!