Att säga adjö är svårt därför använder jag mitt favorit uttryck "vi ses snart istället". Det har jag redan berättat för er. Igår sa jag hej då till Hannah och Sebastian. Promenerade ner till Universitets bostäderna och pratade en stund med dem. Sedan kom 6 stycken tyskor som ville säga hejdå till Hannah på besök. Precis som om man bytt radiokanal byttes språket ut och under ca 30 minuter förstod jag väldigt lite. Det är fuskigt att tyskar kan förstå svenska men inte tvärtom, inte jag i alla fall. Det hänger nog på att svenskan är ganska ren och vi har tagit inspiration från deras germanska språk. Jag vet att danskarna har lättare för att förstå oss än tvärtom.
Jag fick inte gråta för Sebastian när vi kramades om och vinkade hejdå. Konstigt nog så var jag inte ens tårögd. Jag vet inte om jag är helt okänslig eller om det faktiskt känns som att vi kommer att ses utan problem om vi vill det. Tyskland är inte särskilt långt borta och båda två studerar (Hannah ska börja med det) svenska och tänker komma på besök efter sommaren. Jag känner mig snarare tacksam att den här terminen är över. Har sådan lust och inspiration att laga mat i mitt eget kök, med svenska matvaror. Jag vill börja läsa nya kurslitteraturen inför denna termin jag vill t o m sätta igång att skriva på examensarbetet. Ska ju skriva det med en kompis så det blir nog mer roligt än tråkigt. Vårt ämne är också väldigt intressant, "en jämförelse mellan hur man lär in ett andraspråk mot främmande språk". Kort sagt, jag vill tillbaka till mitt "vanliga" liv. Mitt äventyr här i Pau är alldeles snart över, bara tenta på onsdag och sen bär det av. Eller det är inte riktigt sant, ikväll ska jag träffa mina franska kompisar på stan och äta middag och på onsdag kväll ska jag bjuda madame på middag ute på en fin restaurang.
Men det är trots allt bara 3 dagar kvar nu innan jag åter är hemma i Sveariket.
À bientôt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar