Sans Internet

Vi har varit utan internet hela helgen och ända fram till igår. Därför att det inte blivit särskilt mycket rapporterat. Men nu kan jag med glädje skriva och berätta om vår söndagsutflykt. Vi åkte till kusten och såg havet från staden Jean De Luz. Det är en jättesöt liten by precis intill stranden. Vi fikade på två olika ställen under den korta tiden vi var där, som äkta fransyskor.

Jag och Emelie träffade också en bekant till hennes familj, Ulrika en av de få svenskar som faktiskt bor här i Pau. Detta hände dock i lördags, nu kommer hela helgen baklänges men så blir det när man inte uppdaterat på ett tag. Det var väldigt intressant att höra hur det kom sig att hon hade bosatt sig här i Frankrike och vad hon tycker om landet.

Okej tillbaka till lite mer aktuella saker, måndag och tisdag var vi ute på högstadiet och mellanstadiet och obeserverade hur de franska skolsystemet fungerar. Däremellan så har vi hunnit med att gå en massa, en sak som alla fransmän och fransyskor finner hysteriskt roligt och väldigt konstigt. Det är nämligen ganska så ovanligt att man föredrar att gå en 30 min lång promenad till Universitetet i regn istället för att få skjuts. I Frankrike så kör man bil, punkt slut. Vi blev t o m hemskjutsade av några franska studenter efter de tagit några öl, men så är kulturen här. Inget vi kan ändra på.

Idag onsdag, kommer nog ha varit den sista soliga dagen i Pau. Enligt väderprognosen kommer det vara mulet, grått och lite regn de sista dagarna vi är kvar här. Imorgon är det bara en vecka kvar innan vi ska åka tillbaka till Sverige. I det fina vädret passade jag och Emelie på att efter skoldagen på Universitetet ta oss ner till centrum och shoppa lite granna. Eller ja.... Emelie fyndade en hel del, men är man utomlands så här man. Själv hittade jag några fina smycken och en ny berlock till mitt armband för att symbolisera Pau.

Nu hoppas vi att Internetet inte hakar sig eller hittar på några dumheter så att man lättare kan uppdatera, men om inte så skriver jag när jag kan.

À bientôt!

Il pleuvait

Idag började dagen med regn, regn och lite mera regn. Det var så grått och trist, påminde faktiskt lite om Linköping. Haha. Men desto ljusare blev det senare, kanske inte just när man nämner vädret. Däremot så hade vi en oerhört intressant dag tack vare att vi fick hålla i en del av en lektion idag. Dagen bestod av två delar, två timmar före lunch med enbart obeservationer. Lektionen efter lunch fick jag och Emelie vara lärarna för eleverna på FLE. Det var väldigt intressant. En hel timme av lektionen disponerades åt mig och Emelie. Ca 45 minuter delade vi in eleverna i grupper om tre där de sedan fick välja ett ämne att diskutera. De hade tidigare gått igenom två tempus i dåtid på franska (passé composé och imparfait) och skulle nu använda sig av sina kunskaper. De sista femton minuterna användes till att gå igenom alfabetet med studenterna. Jag var helt imponerad av att Emelie kom ihåg hur man skrev ner hela det fonetiska alfabetet på franska, samt att båda visste hur man uttalde allting. Jag och Emelie fick (innan vi sa det inför eleverna) säga hela alfabetet för läraren och lyckligtvis så blev vi godkända (!). En annan sak som var väldigt roligt var att jag kom nästan ihåg alla namnen på eleverna och kunde be dem vid namn och repetera alfabetet.

Eftermiddagen var också väldigt rolig. Vi träffade nämligen Margaux (fransk blivande fransklärare) och tog en kaffe. Eller te eftersom varken jag eller Emelie dricker kaffe. Vi satt och pratade om skillnader mellan de olika politiska systemen i Sverige och Frankrike, de olika skolsystemen och lärarrollen. Sedan blev det en massa roligt prat om svensk och fransk mat. Det var mycket skratt när vi skulle berätta om våra upplevelser här och hur fel det kan bli ibland. Ta bara det exemplet idag när jag råkade säga fel då jag skulle beställa te. Sa "du thé, svp" vilket innebär "te i obestämd mängd". Det gör man ju inte när man går fram och köper te, då måste man ju specificera hur mycket. Knäppa jag tänkte inte på de och kassörskan trodde jag ville ha två te "deux thé"... Nåja som tur va ville ju Emelie också ha te. Haha.

À bientôt!

Du vin

Idag vill jag berätta om gårdagens middag med Francoise. Jag kan börja med att berätta att man äter inte alls på samma tider som vi är vana vid hemma i Sverige. Definitivt inte jag som gärna äter middag klockan halv fem. Här kommer man inte ens hem förrän runt åtta snåret, iaf om man jobbar så som Francoise. Hon berättar för oss att middagen blir nog lite sen, men vi kan ju börja med en liten "aperetif". Tyvärr var det något varken jag eller Emelie tyckte om. För att citera Emelie "Det var starkt!", jag håller verkligen med henne. Francoise rökte några cigaretter innan hon började med förätten. Detta skulle bara bli något enkelt berättade hon för oss, paté och bröd och lite vin. Jaha... paté... det är lever och späck av obestämd art. Inte heller någon större favorit hos varken mig eller Emelie. Brödet var dock väldigt gott.

Huvudrätten var desto godare! Helt underbar kan man t o m säga! Stekta haricots verts (gröna bönor) serverat med den mest delikata canard (dvs anka). Efter maten satt jag, Emelie, Francoise och Katherine och tog ett glas rött samtidigt som vi lärde Francoise svenska och fick höra olika skämt på franska. Jag berättade om hur vi tycker siffran nio på franska är rolig när den uttals som det ljud vi säger at grisar gör, nämligen nöff (fransk stavning: neuf). Den andra saken jag berättade var "Vad säger franska hundar? Jo, de säger Le Voff!" Det tyckte Francoise var väldigt roligt. En annan rolig sak var när vi lärde henne att räkna till tio på svenska. Hon sa att siffrorna nio och tio var "très jolie!" (väldigt sött).

Det var en eftermiddag med Francoise, vilket påminner om den svenska översättningen på en bra fransk film med Depardieu (Mina eftermiddagar med Margueritte). Ett litet tips bara. 

À bientôt!

L'école

Måndag och tisdag har inneburit besök på högstadiet och mellanstadiet. Det är väldigt intressant att få sitta med och ta del av den franska undervisningen. Däremot känns det alltid svårt att veta vad man ska svara när läraren efteråt frågar, "Så, har ni några frågor?" (på franska såklart!). Vilka frågor är egentligen okej att ställa? Hur mycket kan man fråga och hur mycket om det svenska skolsystemet kan man säga och jämföra med? Jag har sagt det förrut, men upprepar igen att alla lärare är så oerhört trevliga på alla skolor. Vi blir välmottagna överallt. I lärarrummet på Collège Clermont fick jag och Emelie frågan om vi var fransyskor, m a o var nog läraren lite osäker på vår härkomst. Det är bra att man får till uttalet såpass att man döljer sin härkomst vid hälsningsfraserna i alla fall. Sedan vet jag att det är svårt att dölja vissa uttalsfel och idiomatiska uttryck som man kanske inte kan eller förstår.

Jag och Emelie har räknat ut att det tog oss ungefär fyra dagar att lära oss att hitta vägen till stan och Universitetet utan att använda kartan. Detta gällde dock inte när vi skulle besöka skolorna igår och idag. Idag råkade vi bli hela 15 minuter försenade, för att vi verkligen villade bort oss i området. Konstigt eftersom det egentligen var relativt enkelt att hitta skolan. Det var t o m stora skyltar som visade "HÄR ÄR DET EN SKOLA" men det missade vi. Lite generade intog vi vår plats i klassrummet och bad så mycket om ursäkt som de svenskar vi är.

Sedan på eftermiddagen var det observationer på Universitetet, eller så trodde vi. Klockan ett skulle det börja, men vi visste inte riktigt vart salen vi sökte låg. Återigen tappade vi bort oss, fick springa och fråga Laurance om hjälp. Hon sa att det stod fel på klassrummet och skickade oss till ett annat. Väl placerade inne i det klassrummet (som för övrigt var ledd av en helt annan lärare än vad som stod på schemat) pustade vi ut en stund. Men bara en stund, 40 minuter senare kom Laurance springande för att hämta oss till det klassrum vi egentligen skulle befinna oss i. Det var en himla massa spring idag kan jag lova er. När jag ändå nämner det som blivit fel i schemat så deltog vi tydligen i helt fel lektion igår, med helt fel lärare på helt fel plats. Så kan det gå när inte haspen är på.

Men slutet gott och allting gott.

À Bientôt!

Ps: Idag hade vi ca 15-17 grader varmt i solen mitt under dagen

Dimanche - Une promenade dans le parc

Idag har jag och Emelie promenerat en hel del! Vi gick ner till stan och längsmed hela Boulevard des Pyrénées, runt Chateau de Pau och le Parc Beaumont. Detta resulterade i väldigt många bilder, vilka vi kommer att ge er ett smakprov på nedan. Kommande vecka är det fullspäckat schema på både Universitetet och skolbesök. Vi ska dessutom gå på fransk bio (filmen "Intouchable") tillsammans med Katherine, den brittiska utbytesstudenten som också bor hos Mme Prim. Den ska tydligen vara väldigt bra så vi håller både tummar och tår att den är det, och att den inte är för svår att förstå. I Frankrike ogillar de undertext, speciellt när det redan är på franska.

Promenaden i bilder:

(Ps: det är Emelies bilder)

Un résumé

Nu har det varit mycket text de senaste inläggen. Därför kommer det att bli en kort sammanfattning av första veckan med hjälp av bilder. Lite snabbt bara, idag (lördag) har vi först varit på marknad i "Les Halles" och sedan gått och shoppat på stan, efter en väldigt fransk lunch bestående av ost, bröd, yoghurt och en bit kaka efteråt.

Volià!



Université de Pau




Mme Prims hus (Mitt rum fönstret till höger)




Emelie och Jag på skolan "Pierre et Marie Curie"




Jag, på marknaden Les Halles




Emelie och Maya, på marknaden Les Halles



La maison

Det kanske är konstigt att inte börja med att berätta hur vi bor men nu kommer i alla fall den beskrivningen. Mme Prim som jag och Emelie bor hos har ett hus lite utanför centrum. Det tar ca 30 minuter att gå till stan och 30 minuter till Universitetet. Huset är ett ganska stort tvåvåningshus med en stor salong, en litet kök och fem stora rum varav ett är Mme Prims kontor. Jag och Emelie har varsitt sovrum med skrivbord, garderob och stora fina sängar. Till min glädje finns det en massa böcker inne i mitt rum, väldigt rolig kvällsläsning och ett bra sätt att ta reda på vad för böcker man läser här. På tal om böcker så kan jag nämna att vi hade idag en observation på en lektion där läraren använde sig av film för att skapa diskussioner med eleverna. Väldigt många bra tips på filmer att se och även använda i undervisningen. Varje dag får man så många uppslag på roliga och intressanta övningar.

För att återgå till husesynen och hur det är att bo här, Francoise (Mme Prim) är väldigt trevlig och man känner sig så väl mottagen. Hon skämtar, skrattar och förstår och anstränger sig för att lyssna på en när man stapplande försöker säga något. Jag och Emelie tror att hon tycker mycket om oss, igår tilltalade hon oss som "mes filles" vilket betyder mina flickor. En rolig händelse var att tydligen hände det något med vattnet när hon skulle duscha imorse. Vid frukosten kommer hon inrusande endast iförd handduk, tandborsen i mun och ska fixa värmeberedaren ute i garaget. Då kände man sig precis som om man var en i familjen. Sedan är det inte så konstigt att göra en sådan sak när vi endast är fyra tjejer som bor tillsammans.

À bientôt!

"Il faisait froid"

Enligt fransmännen har det varit rekordkallt här i Pau igår och idag. Hör och häpna det har varit bara ca 8+ grader under dagen och kanske någon minusgrad under natten. Vad ska jag börja med att berätta? Igår besökte jag och Emelie skolan Pierre et Marie Cuirie, en grundskola. M.Tucou-Blanquet var väldigt trevlig och lät oss sitta med och lyssna under hans lektion med elever som var 9-10 år. Barnen är så väluppfostrade här, när jag och Emelie kom in i rummet ställde sig alla upp och sa artigt "Bonjour!".

Jag och Emelie har officiellt blivit studenter här och mottagit ett studentkort så då begav vi oss självklart till "La Vague" för att äta lunch. Vi hade en till observation på eftermiddagen, men denna skedde på Universitetet. Lektionen var för utbytesstudenter som ska lära sig franska, det var på en ganska låg nivå, men det fanns några elever som var riktigt duktiga. Jag och Emelie fick delta i lektionen genom att en och en diskutera med en annan elev framför resterande. Det var lite läskigt men samtidigt roligt att få använda sig och förbättra sitt eget språk, även om jag nog hade föredragit att få observera i lugn och ro. Emelie håller med mig.

Det som kanske var allra roligast den här dagen var att på kvällen hade vi blivit inbjuda att ta ett glas på den irländska puben Galaway nere i stan tillsammans med några franska studenter. Tyvärr så insåg inte jag och Emelie att de kommer ju inte i tid, vilket resulterade i att vi fick stå ute och vänta i ca 20-25 minuter eftersom vi var tidiga och fransmännen sena. En ganska dålig kombination. Romain, Margaux och Melanie var deras namn. De studerar till lärare i franska för utländska studenter. Det var ganska svårt att konversera på franska till hög musik och samtidigt komma ihåg alla ord. Jag skulle t ex berätta om att jag har samer i släkten. Jag sa "Je suis lapin" vilket betyder jag är en kanin, men det ord jag sökte var lapon. Så tokigt det kan bli. Vi diskuterade tillsammans med dem om skillander mellan svenskar och fransmänn, vad vi kunde om varandras länder och även det här med att använda gester och att pussas på kinderna när man hälsar. Romain prövade att prata med händerna på ryggen men han tyckte det var väldigt jobbigt och kändes onatruligt, ungefär som vi tycker det är att använda jättemycket gester.

Trots denna sena kvällen innebar det inte lugn och ro dagen efter. Idag har vi haft lektioner på Universitetet i teater och hur man rättar texter. Det var oehört givande och väldigt roligt. Sedan blev det fika tillsammans med Ann-Kari och Lena från Universitetet innan det var dags att bege sig hem igen. Det är rätt så långa dagar här... vid klockan 6 började vi gå hem och när vi kom fram hade det blivit mörkt och klockan var strax innan sju.

À bientôt!

La première journée

Idag har varit den första riktiga dagen i Pau. Men eftersom internetet var trasigt igår kunde jag inte uppdatera eller skriva något om hur resan gick. För er som är intresserade så flöt allting på när vi reste. Det enda flyg som var försenat (dock bara med tio minuter) var det från Paris till Toulouse. Man ska aldrig underskatta hur effektivt det kan vara att fråga någon om hjälp. När vi anlände till Toulouse visste vi inte vars bussarna gick ifrån, frågade en monsieur om hjälp, det visade sig att den gick precis utanför. Som sagt var, resan gick väldigt bra och allting fungerade som det var tänkt. Om ni åker till Frankrike måste man dock komma ihåg att innan man åker buss eller tåg ska man stämpla sin biljett. Vi höll på att glömma det kan tilläggas.

Angående Mme Prim, hon vi bor hos, hon är väldigt trevligt och oerhört spontan och rolig. Hon berättade ikväll, över ett glas vin (såklart!), om Frankrike. Det var väldigt inlevelsefullt och målande med alla hennes franska gester och miner. Tack till Gwen och Julien som gick igenom gester med oss innan vi åkte.
Katherine, den brittiska studenten (ej amerikansk som vi trodde), är också oerhört trevlig och väldigt duktig på franska.

När det gäller maten så är det ju alltid ett äventyr när man kommer till ett annat land. Frankrike är känd för sin gourmetmat, men jag vet inte om allting faller i min och Emelies smak. Idag testade vi att äta lunch på en cafeteria. Vi valde att äta "steak haché", som visade sig vara en bränd och rå hamburgare av köttfärs. Serverat med pommes frites. Å andra sidan har vi ätit väldigt god mat hos vår värdinna. En selleri- och löksoppa, rigaulait (typ ris à la malta med citronsmak), en ost speciell för den södra regionen i Frankrike, mycket bröd, thé och rött vin. Jag har haft tur också att Mme Prim är väldigt inspirerad av England så frukosten var faktiskt härliga och stadiga havregrynsgröten. Skönt med en stadig frukost, även om det har sin charm att äta croissant och yoghurt.

Nu är det dags att gå och lägga sig.
Bonne Nuit tout le monde!

D'autre chose?

Hmm... var det något annat jag skulle komma ihåg att göra? Har ni också varit med om att man hela tiden känner sig som om man glömt något? Så känner jag i alla fall hela tiden innan jag ska bege mig någonstans. En, två eller tre extra gånger tittar jag i väskan min så att jag har med mig allt oavsett om jag ska till Afrika, stan eller en kompis. Det är oerhört frustrerande att hela tiden oroa sig. Mitt mål är att på söndagen kl 06.50 när planer lyfter tänka "det som är glömt är glömt och behöver jag det får jag köpa det där, man lever ju faktiskt i Frankrike också".

Imorgon är det dags att checka in sig online på Air France hemsida, skriva ut biljetterna, gå igenom väskan (en gång till) och bege sig till Kolmården varifrån jag och Emelie kommer att få skjuts till Arlanda, Stockholm. Det blir en tidig morgon, som jag skrev tidigare avgår flyget kl. 06.50 på morgonen. Men å andra sidan kommer vi rätt så behaglig tid fram till Pau. Det blir dock byte i Paris på Charles De Gaulle flygplatsen och ett byte i Toulouse till tåg för att anlända till Pau. I Pau kommer Mme Prim att möta oss på stationen.

Jag hoppas innerligt att allt kommer gå bra, men konstigt nog är jag mest nervös över hur jag ska kunna föra en konversation med Mme Prim på söndagskvällen. Vad säger jag om hon frågar om svenska mat specialiteter? Te x Palt, hur förklarar man det? Eller kanske räknas det inte som en specialitet... det beror väl på varifrån man kommer.

Detta är sista inlägget innan jag befinner mig på Fransk mark och rapporterar direkt från platsen.

à bientôt!

Les bagages

Två dagar kvar och nu har jag äntligen börjat packa min väska. Det är alltid svårt att begränsa sig och veta vad exakt det är man kommer att behöva. Visar det sig att jag behöver idrottskläder/badkläder kommer jag helt enkelt bli tvungen att köpa det där. Kan inte släpa med mig sådana attiraljer när det finns viktigare saker... som skor! Det vore kul om skorna gick att krympa så man fick in allihopa i väskan, men tyvärr är inte något sådant uppfunnet ännu så jag måste begränsa mig.

Man behöver ändå rätt så mycket kläder (enligt mig) när man är borta 26 dagar. Speciellt när man åker till modets hemland Frankrike. Vill inte se ut hur som helst. Sen är det andra saker som ska med, handduk, hårfön, borste, necessär (ganska stor) och för att inte glömma alla viktiga saker som pass, pengar och biljetter. När jag vägde min väska sist kom jag upp i 17 kilo (max är 23) och jag hoppas att jag inte kommer på en massa andra saker som jag glömt ta med mig.

Till slut kommer väl "ma valise" vara packad.

Où est Pau?

Vart ligger då Pau exakt? Här är en karta som markerar vart i Frankrike Pau ligger.

^^ Bon Voyage ^^

På söndagen den 8 Januari 2012 bär det av till Frankrike, till ingen annan stad än den lilla pittoreska staden Pau beläget i södra Frankrike. Det är från Pau som den svenska kungaätten Bernadotte härstammar. Pau ligger ca fem mil från Pyrenéerna och ca fem mil från Atlanten.

Detta är skrivs innan jag åker. Mest för att berätta om hur otroligt nervös jag är över resan. Eller nervös kanske är fel uttryck att använda. Jag är spänd och glad inför resan. Jag tror det kommer att bli helt fantastiskt att få bo hemma hos Mme Prim (som för övrigt är engelsk professor på det franska universitetet i Pau) och att uppleva kulturen under hela 4 veckor.

Det är allting många småsaker som ska ordnas med innan man reser. Det är försäkringar, bussar och biljetter som numera skrivs ut hemma. Man ska ha koll på alla tider och allt som ska packas ner i väskan. Vad är det för väder? Vilka olika evenemang kommer man att gå på? Hur uppklädd bör man vara när man besöker skolan? Är det lika strikt som i den engelska skolan där man helst bör ha på sig en kavaj som lärare? Det är många frågor man ställer sig men sist men inte minst är det ju språket. De allra flesta vet ju att Fransmän överlag inte är speciellt förtjusta i att lära sig andra språk, och definitivt inte engelska, vilket innebär att de få ord man kan på franska kommer man nog att använda väldigt flitigt. Jag inser bekymret med att jag är en utåtriktad person som gärna pratar utan punkt och komma som ska försöka kommunicera på ett språk jag ännu inte riktigt behärskar. Kommer nog bli många roliga missförstånd att skriva om.

À bientôt!