Les grottes de Betharram

Idag besökte jag, Hannah, Angelica, Sebastian och Laura grottorna i Betharram. Det är en kedja av grottor som är så stora att på vissa platser tar man ett litet tåg och på andra åker man en båt över en sjö inne i bergen. Det var stort och mäktigt, samtidigt lite läskigt att tänka på hur mycket som faktiskt var över oss. Vi befann oss som lägst ca 85 meter under jorden med en temperatur på 13 grader. Vissa ställen där vi gick var det väldigt smalt medan andra var som stora salar med stalaktiter, stalagmiter och vattendrag här och var.

Den styrka som finns i vatten finner jag helt otroligt. Den kan forma sten till de mest otroliga formerna och skapa dessa platser som man inte ens kunnat föreställa sig. Båtturen över sjön påminde ganska mycket om den scenen ur Harry Potter när han och Dumbledore besöker "grottan" där en del av Voldemorts själ ligger. Ganska läskigt. Det lilla tåget å andra sidan påminde mer om Harry Potter scenen där de besöker Gringotts banken. Vissa delar av rälsen gick rätt så fort faktiskt. Dock inte lika fort som i Harry Potter filmen, och det fanns inga drakar. Dock hade det inte varit förvånande om det hoppade fram en bakom hörnet. Man vet ju aldrig vad som kan gömma sig i grottor.

Vi hade en väldigt rolig och skämtsam guide. Jag gillade hans uniform, alla guider hade nämligen basker och en grönkavaj på sig. Det såg väldigt franskt ut. Sen kan man ju ifråga sätta den kombinationen ihop med båten som såg mer ut som en vikingbåt än en fransk båt. Guiden jämförde båtens fart med en gondol och sjöng sen en rad på italienska.

Efter ungefär 1,5 timmas besök i grottorna rullade det lilla tåget oss ut ur berget nästan rakt in i Souvenirbutiken (självklart), men jag tyckte det var tråkiga grejer. Inga saker som riktigt var typiskt för grottorna. Mest bara en massa krimskrams. Däremot köpte vi oss lite fika innan avfärd. Jag smakade gaufre = fransk våffla och till det en kopp varm choklad, det var väldigt gott.

Nu det ni alla väntat på, bilder!! Tyvärr fick man inte ta bilder med blixt så en del bilder kan vara lite suddiga men jag tror ni kan se ungefär vad som är på dem.

À bientôt!

Une très bonne journée

Idag var en riktigt bra dag. Började med lektion klockan 9.00, som för övrigt är en väldigt lagom tid att börja. Innan lektionen pratade jag lite med en fransyska och det visade sig att hon är salsa instruktör. Väldigt roligt då jag igår var på min första salsa lektion, med en väldigt energisk lärare som verkligen brinner för dans. Fransyskan här lovade att berätta för mig när nästa danstillfälle ges i Pau.

Sedan hade vi en didaktiklektion. Det vi diskuterade idag var input/output hos eleverna, med andra ord hur det läraren och andra elever säger till den som ska lära sig språket och vad som blir utkomsten av det. Hur vi influerar varandra i klassrummet. Detta ställde många frågor som jag aldrig tidigare tänkt på. Hur vet man att alla elever har förstått? Hur lång tid tar det att läsa av en klass? Kan kroppsspråket säga om eleverna lyssnar? En av de viktigaste sakerna jag tror jag lärde mig idag var att som lärare måste du alltid vara beredd att lyssna på dina elever och verkligen vara där för att hjälpa dem. Leda dem på rätt väg helt enkelt. Detta kanske låter som något självklart, man jag tror man måste diskutera detta för att verkligen förstå vilken otrolig inverkan läraren har på eleverna. Vi pratade mycket om hur första mötet mellan eleverna och läraren är. Läraren måste snabbt få med sig alla eleverna på samma tåg (ursäkta metaforen men det var det bästa uttryck jag kunde tänka på) och samtidigt motivera dem att vilja fortsätta till nästa station.

Efter lektionen var det lunch. Lunchen äts som vanligt inne på restaurangen "La Vague". Idag frågade några av mina franska klasskamrater om inte jag och Hannah ville äta med dem. Det ville vi väldigt gärna. Jag hade redan pratat med en tjej innan lektionen och en annan under lektionen då vi jobbade tillsammans och insett hur roligt det är att verkligen få lära känna nya personer. Allting är så nytt och spännande och alla har så olika erfarenheter att dela med sig av. Detta är vad Erasmusutbytet går ut på för mig. När vi sedan satt och pratade efter lunchen pratade vi om allt från skolan, språk och till olika hårtyper. Väldigt roligt! Det är så roligt att träffa invånare från Frankrike, de verkar så innerligt glada över att vi valt att läsa franska. En av tjejerna sa att hon funderat på att lära sig svenska då hon har studerat finska (nog för att jag sa att det är inte i närheten av svenska). Som sagt var, alla är väldigt intressanta och oerhört intresserade av vår kulur och vårt språk.

Kvällen avslutades med att Hannah kom hit och hjälpte mig att färga mitt hår, en idé som hon kom med i eftermiddags när vi pratade färg. Hon sa att jag skulle passa i en ganska mörk hårfärg. Varför inte tänkte jag? Klipper ju sällan håret så något annat kan man ju göra. Efter det åt vi lite choklad och såg på en film, "Là-Haut" eller rättare sagt Walt Disneys pixar filmen Upp. Den var riktigt mysig! En riktigt bra dag och kväll.

À Bientôt!

L'Université de Pau

Idag tog jag med mig kameran till skolan och passade på att fotografera lite inne i vår kära Universitets restaurang. Något som jag verkligen önskade att de hade i Linköping också. Här kan man välja mellan två rätter varje dag inkluderat en liten baguette, förrätt och efterrätt. Allt detta för endast 3,10 Euro. Jag tycker det är väldigt överkomligt pris, och man behöver inte tänka på matlådor eller hur man ska variera sin kost för det är alltid olika alternativ (om man inte gör som amerikanarna och väljer grillen dvs en hamburgare, som inte är stekt enligt svenskt mått och pommes). Jag röstar för att smaka de olika kulinariska rätterna som precis vilken skolmatsedel som helst har väldigt flashiga namn men som oftast är kött och potatis på ren svenska. Men vissa dagar är det t ex lammköttbullar och pasta eller ratatouille och köttbit. Det finns alltid någon form av varm grönsak att välja till som broccoli, blomkål, morötter eller dylikt.

Före huvudmåltiden är det ju förrätt som oftast är någon liten sallad av något slag. Kanske rödbetssallad, någon form av potatissallad, champinjoner, morötter, ägghalvor eller ibland korv. Det brukar vara gott att ta det till brödbiten man får också.

Sedan är det ju efterrätten. Yoghurt är ju något väldigt populärt här i Frankrike, det går inte att förneka. Jag försöker att inte lockas av alla godsaker och tar hellre en frukt. När det finns plommon eller nektariner blir jag extra glad. Varje dag finns det någon typ av ost som man kan ta som efterrätt om så önskas. Det går också att "lägga till" några cent och få en "finare" efterrätt som de strategiskt placerat vid ingången så att man alltid blir sugen (då kön oftast är lång och man är hungrig).

Kön till maten

De strategiskt placerade efterrätterna

Efterrätter och sedan förrätter

Restaurangen utifrån "La Vague" = vågen

À bientôt!

Ma chambre (encore)

I söndags blev det mycket bestyr med att byta rum. Jag har tagit över Edwige gamla rum (Françoise dotter), men det var lämnat i ett ganska stökigt skick. Det var inte städat där på ett tag trots att hon flyttat för länge sedan. Det var allt det där småkrafset som blir kvar i lådor och skåp som man aldrig vet vad man ska göra av med när man flyttar som låg överallt. Efter en helrengöring av rummet och alla möblerna så gav jag det min personliga "touch" genom att möblera om som jag ville ha det. Nu hann jag inte ta en före bild vilket är synd för då hade ni verkligen förstått hur mycket det var att göra. Men jag har några efter bilder på hur det ser ut. Jag trivs bättre i det här rummet konstigt nog, det är mindre men det är ljusare och jag har skrivbordet vid fönstret så som jag alltid gillat att ha det. Något som saknades i mitt förra rum var en helfigursspegel (något som Andreas och jag måste fixa hemma hos oss!) och i det här rummet finns det två speglar. En stor som ni ser på första bilden, på garderoben. Den andra är spegeln vid sminkbordet (som Françoise sagt hon ska skaffa en liten pall till). 

À bientôt!

Le fiche pédagogique

Vad detta gröna papper har retat mig under nästan 2 veckors tid. Men idag är det klart, jag har skrivit in mig på alla mina kurser och allting har stämplats, kontrollerats och skrivits under av rätt personer. Jag är så glad att jag förstår så mycket franska som jag faktiskt gör, utan det hade det varit väldigt svårt att lyckas organisera allt. Min koordinator här i Pau skrattade åt mina svenska organisations förmågor och att jag kände smått panik över att inte ha gjort allting ännu. Först ett besök på intuitionen för franska för utlänningar (IEFE) och sedan sekretariatet för Master och FLE och slutligen efter inte mindre än tre besök på kontor 118 för att få saker underskrivna, kontrollerade och stämplade var det klart. Jippi! Har valt att inte gå kursen lingvistik och stilistik, det kändes alldeles för svårt och inte alls roligt. Man ska väl inte behöva må dåligt dagen innan bara för att man vet att man ska ha en kurs? Det ska vara utmanande med kurser och man ska testas, men samtidigt ska det finnas möjligheter att förstå. Hur jag skulle kunna uttrycka mig muntligt på den kursen vet jag inte. Mitt färdiga program är följande:

Didaktik FLE (Franska för utlänningar)
Didaktik och kultur
Kurs i franska språket (för alla erasmusstudenter)
Jämförande litteratur
Psykolingvistik
Didaktik (en annan kurs i didaktik)

Nu blir det att ägna all min tid åt mina studier, mina nya vänner och alla aktiviteter man kan göra här. På torsdag eftermiddagen är det någon som kallas sport och kulturdagen i Pau. Det ordnas med picknickar, organisationer som presenterar sig och ett antal andra saker som jag ännu inte vet vad det är. Kanske blir det någon konsert också. Det påminner med andra ord lite om Kalasmottagningen i Linköping.

À bientôt!

La danse africane

Idag blir det ett inlägg om sport. Igår började alla kurserna inom "SUAPS" som är sportarrangörerna här i Pau. De har väldigt stort utbud med allt från skidåkning, surfing, vandring i bergen, kajak och en massa danser. Det har självklart varit roligt att välja surfing eftersom jag uppskattade det verkligen, men problemet är att det är på torsdagar, och då hela dagen. Jag har inte riktigt tid när jag faktiskt vill klara skolan också. Det handlar väl om prioriteringar. Jag får åka ner hit någon sommar och ta en kurs i surfing istället. Andreas kanske vill pröva också? Vad sägs som en semester vid atlantkusten och surfa?

Afrikansk dans var det. Himla roligt, väldigt intensivt, kanonbra lärare och jätteduktiga trummisar (ja vi hade levande musik hela lektionen). Det enda negativa var väl att vi var väldigt många, nästan för många som valt detta och salen kändes väldigt liten och oerhört varm. Men stämningen var god och vi jobbade på i TVÅ TIMMAR! Helt otroligt att man orkade, eller ja när jag skulle hem var Mathilde så snäll att hon skjutsade hem mig. Klockan hade hunnit bli 22.00 innan vi slutade kursen. Mathilde är föresten en tjej från min kurs i "Didactique  FLE" (fransyska!).

Idag blir det att fixa med de sista dokumenten i skolan som ska förvaras till eftervärlden eller vad vet jag. Det är något man ska göra. Efter det blir det faktiskt mera sport, idag är det Yoga som gäller. Ska bli skönt att sträcka ut musklerna från igår. Fast jag är lite orolig, om afrikanska dansen var så intensiv kan det nog mycket väl gälla även yogan. Men det blir nog roligt! Ser fram emot det.

I söndags skedde bytet av rummen förresten. Kommer bilder på det sen!

À bientôt!

Des films

Alors, idag tänker jag tipsa på några bra franska filmer. Som ni kanske har hört så har äntligen filmen "Intouchables" kommit till Sverige och gör att även folk som inte kan franska kan få ta del av denna fantastiska film. Den är inte alls som någon annan film och tar upp ett väldigt viktigt tema, vänskap. Den pratar också mycket om att man ska döma personer efter deras personlighet och inte hurvida de bor, jobbar eller vad de har för hudfärg. Riktigt bra film! Rekommenderas starkt! (vet att jag redan nämnt filmen flera gånger, men det kan inte sägas nog hur bra den är!)

Den andra filmen är mindre seriös men dock väldigt rolig, och väldigt fransk. Den heter "Mince Alors!" och handlar om en tjej som blir skickad till ett bantningsläger av sin man som föredrar smalare tjejer. På det här lägret så träffar hon självklart en massa roliga personligheter och tillsammans så kommer de över sina svårigheter. Väldigt trevlig komedi med ett budskap att det är hur du själv ser dig som är det viktigaste.

För att avsluta dagens inlägg blir det en liten notis om att vädret här inte är på väg att bli höst enligt mig, eftersom de gula löven jag sett beror endast på brist på vatten och inte höstvädret. När jag tänker efter så inser jag att det var ju faktiskt grönt här i Januari när jag besökte Pau. Jag måste erkänna att jag är lite besviken, älskar hösten så mycket och jag vet att oktober månad i Sverige brukar vara alldeles full av färg. Det är så roligt att fotografera det. Nu måste jag vänta ett år till innan jag kan göra det, men icke att förtrösta, jag har en hel del annat att fotografera här. Ikväll satt jag och tittade ut ur mitt fönster och såg hur himlen skiftade från grå, till guld, rosa och turkos på bara några minuter. Här får ni en fin bild på det att titta på. 

À bientôt! 

Un mélange

Idag blir det en härlig blandning på mitt inlägg. Har tre saker att skriva om. 1. Mitt smultronställe och 2.  15 kg bagage är för lite (!) och slutligen 3. Mitt rum.

Jag har verkligen hittat den plats här i Pau där jag verkligen känner mig lugn, till freds och lycklig. Det är sällan som jag tänkt på uttrycket "smultronställe" men denna plats är verkligen det för mig. Den har det där speciella, det magiska och självklart den omgivning där jag känner mig lycklig. En del kanske föredrar en plats mitt i skogen eller liknande. För mig är det ingenting, skulle känna mig för ensam och isolerad. Nej, mitt smultronställe befinner sig vid fontänen just framför slottet i Pau. Historierna och människorna som funnits här har lämnat sina spår och man känner doften av det gamla slottet och kvarteren.

Härifrån ser man Pyrenéerna och gamla stan. Man hör vatten porla så fint och det är vackra blommor planterade runt om platsen. Sedan kan man titta på alla människor som passerar. Det ligger några restauranger i närheten så man hör i bakgrunden folk som pratar. Jag tycker det är bara så mysigt! Eftersom jag skriver om stället måste jag ju visa bilderna jag tog igår när jag satt där och åt min franska lunch bestående av en baguette med skinka och sallad och en liten juice.

Min favorit utsikt

Den vackra fontänen

Den andra sak jag vill nämna idag är att 15 kg bagage är alldeles för lite när man har kläder som ett intresse och man befinner sig i modets hemland Frankrike. Vad gör man för att fixa det problemet? Jo, man går ner till stan och shoppar. Det var helt fantastiskt att faktiskt kunna säga "jag har inget att ta på mig" och mena det ordagrant. Nästan alla mina kläder var i tvätten eller alldeles för varma för vädret som är just nu. Visserligen köpte jag kläder som kanske är fortfarande lite väl varma, men jag kan kombinera dem så att de passar klimatet just nu. Tror (och hoppas) att det kommer bli lite svalare snart. Även om det helt klart är mysigt när man är ledig att njuta av solen och plugga ute i trädgården. Men när man ska vara i skolan och gärna vill känna sig påklädd (vilket kan diskuteras om en del av utbytesstudenterna verkligen är). Man ser eleverna från Spanien och Frankrike klär sig gärna med långärmat och långbyxor numera. Har sett en del tjejer med stövlar redan. Hur ser man vilka som är utbytesstudenter? Det är bara att titta på vilka som går i flip-flops och kortkorta shorts. Jag räknar inte in mig själv i den kategorin då jag hellre svettas än går klädd i för lite kläder i skolan. Vissa saker måste man bara respektera tycker jag. 

Mina senaste inköp (lägg märke till de ursnygga skorna)

Den tredje sak är lite mer att visa än att berätta kanske, jag har insett att jag har inte berättat hur jag bor här i Frankrike. Ni vet ju alla att jag bor hemma hos Madame Prim, men har jag berättat att jag fått ett jättestort rum? Det är som en liten lägenhet nästan. Har två avdelningar, sovrum och salongen/arbetsrum. Trivs väldigt bra här så det känns tråkigt att jag kanske måste byta rum när den tredje utbytesstudenten anländer, men än har det inte nämnts när detta ska ske. Vi får se. Men just nu är detta mitt rum. 

À bientôt!

Bleu

Nu har skolan verkligen kommit igång, det märks på hur lite tid jag har att lägga på min blogg, men nu har jag tid att berätta om ett event jag var med om i tisdags. Francoise frågade mig om jag ville följa med på en öppen föreläsningskväll med temat "blå" (=bleu). Folk hade valt att läsa dikter, utdrag ur böcker, bitar ur teater pjäser och andra texter också. En kille läste upp roliga avsnitt om blått han hittat på wikipedia. Det var tillåtet att vara väldigt kreativ. En del hade skrivit egna dikter. 

Tema Blå - föreläsningskväll

Detta skedde på en av Paus mest populära baren inne i centrum. Enligt några vi träffade där så är detta en av de få pubar där det inte spelar någon roll om du är gammal, ung eller vilken typ av musik du lyssnar på. Just den här kvällen var det en väldigt bra blandning av människor. Längst in i puben i det som kallades för "salongen" satt vi runt i rummet, t o m på golvet en del (för vi var så många). Det var väldigt trevligt och bidrog till min kulturella utbilning i det franska livet. Vad läser man? Vilka författare är populära? Sedan var det några som läste på andra språk (portugisiska och spanska), något som Francoises fann väldigt roligt. Hon tycker att jag ska läsa något nästa gång på svenska (som hon sedan översätter). Nästa gång ska temat var "tack" (=merci). Vi får se om jag kommer vara med på den. Det beror på mitt schema till mesta del, annars tycker jag det låter spännande. Om ni har några idéer på vad för text jag kan läsa på svenska med temat tack så tar jag gärna emot förslag!

Vill lägga till några rader om Universitetet här i Pau. Jag har redan nämnt den icke-existernade organisationen, men att trots detta så finner jag att när de vill så är fransmännen oerhört hjälpsamma och snälla. Idag har jag stressat för att fylla i en blankett men jag saknar finns information som min ansvariga lärare skulle hjälpa mig med. När jag äntligen fick tag på henne vid klockan 5 denna eftermiddag säger hon att det är lugnt. Även om det står fredag som sista dag så kan vi fixa det på måndag. Trevligt. Då vet jag det. Hon skrattade lite åt mig och sa något med stil att "så här är det inte i Sverige va?" Nej verkligen inte! Men detta är en del av den erfarenhet jag får här. Klara mig utan att vara allt för pedantisk och organiserad. 

Men jag tror att jag verkar vara organiserad, eller tror mig själv vara det för så fort någon undrar något kan jag inte låta bli att svara, även om jag inte är riktigt säkert, men hör och häpna, jag har ofta rätt! Idag gick jag väldigt tidigt till skolan och såg att hösten verkar komma hit också, det var kallt på morgonen (jacka krävdes) och löven har börjat gulna på träden. Bjuder på några foton.

Soluppgång

7.00 på morgonen - Universitetet

Början till höst i Pau

À bientôt!

Le professeur

Läraren är väldigt viktigt för att eleverna ska lära sig någonting. När jag säger det är jag självklart väldigt partiskt eftersom det är det yrket jag utbildar mig till, men av erfarenheten jag får här i Frankrike som elev slår det mig verkligen vilken skillnad det är. Jag känner t o m innan läraren börjat undervisa om det är någon man kommer att tycka om. Nu är det ju inte så att jag ogillar mina lärare här i Frankrike, bara att jag föredrar vissa före andra. Ur ett didaktiskt och pedagogiskt perspektiv är några att föredra. Vad skulle ni säga om de här två olika alternativen?

Lärare 1 - Kommer in i klassrummet, hälsar inte utan sätter sig bakom katedern, plockar fram alla sina papper och börjar sedan prata. Detta gör läraren utan att eleverna har hunnit uppmärksamma att läraren börjat sin lektion, kan vara något med att hon inte hälsade kanske.

Lärare 2 - Med ett stort leende hälsar läraren på eleverna och lägger sina papper på katedern och placerar sig sedan fram den. Hon väntar tills alla eleverna lyssnar uppmärksamt på henne och börjar med att fråga om allting är bra med oss.

Jag tror inte jag behöver förklara närmare vilken variant som tilltalar mig. Bara att börja lektionen på två olika sätt bestämmer atmosfären. Det spelar nästan ingen roll hur duktig lärare 1 är för jag lyssnar inte riktigt. Jag stör mig på att hon sitter bakom katedern, läser innantill på sina anteckningar och skriver nästan ingenting på tavlan. Sedan är det klart att mina bristande kunskaper i det franska språket påverkar situationen, men inte så mycket att jag önskar jag valt en annan kurs. Det känns tråkigt för ämnet är väldigt intressant. Jag tänker ge henne en chans, det är ju samtidigt en utmaning som jag är villig att anta. Klara av en riktigt fransk kurs som använder sig av den gamla pedagogiken (katederundervisning) och det är upp till var och en att göra sitt bästa för att förstå. Jag glömde tillägga att hon frågar aldrig om alla har förstått eller om vi har några frågor. Det lämnas inget utrymme till det. Nej det är bara att konstatera att man blir lite "förstörd" när man lärt sig teorin om didaktik och pedagogik och sedan får uppleva den sämre sidan av den.

Detta var lite funderingar och tankar efter en lång skoldag fylld med svåra kurser om hur man faktiskt undervisar här. Jag undrar om något av detta material här kommer ge mig en bra idé till min uppsats jag ska skriva nästa termin. Vem vet?

À bientôt!

Biarritz

Åh härliga Biarritz! Redan innan jag besökte staden visste jag att jag skulle älska den. Bara namnet klingar härligt när man säger det, Biarritz. Vad kan vara bättre än att spendera en hel söndag i en underbar mysig liten stad med en massa härliga stränder och utsikter. Det är nästan inget som kan toppa det tror jag.

Tack vare att min vän Hannah har en bil så blev det möjligt att åka bara över dagen lätt och smidigt (trodde vi) till Biarritz. Jag ska börja med att berätta om allt som gick fel. Staden är liten och turisterna många, vilket betyder att parkeringsplatserna är begränsade. Efter mycket krångel hittade vi ett parkeringshus, men det var betydligt dyrare än att parkera nere på stranden (som var gratis). Men någonstans måste bilen parkeras. Jag kan säga så här att det blev en rätt så dyr resa. För att komma snabbt till Biarritz från Pau tar man motorvägen, men för att få åka där måste man betala. Flera gånger! Sedan var det ju bensinen. Visste ni att i Biarritz fungerar det inte att betala med ett utländskt bankkort på bensinstation? Inte vi heller! Som tur var hade Sebastian ett fransk bankkonto med pengar (jag har ett men utan pengar än så länge). Man måste också betala bensinen innan man har tankat. Frankrike är lite lustigt ibland. Det var liknande problem när vi skulle ut ur parkeringshuset, med vart, hur och när man skulle betala, men tack vare en snäll dam så löste det sig tillslut (hon visade hur man skulle göra). Sedan är det ju den här trafiken, jag säger bara stackars Hannah som var tvungen att köra i den.

Nu till de mycket trevligare aktiviteterna. Vi gjorde som alla turister gör, börjar med att köpa en glass, strosa längs med stranden och fota en massa. Sedan var det dags att bada i havet. Det var jättesalt, jättevarmt och en massa vågor. Helt underbart! Går inte att poängtera det nog. Önskar jag kunde bada där oftare. För att riktigt göra er alla avundsjuk ska jag självklart visa lite bilder från utflykten.

À Bientôt!

Le château en lumières

Nu ska jag berätta om något jag kallar för levande historia. Igår kväll när mörkret föll så kunde man besöka slottet här i Pau. Man har då gjort en rundtur runt slottet med skärmar som berättar historier som hör till Henry Vs tid som kung. Jag hoppas ni kommer ihåg tidigare bilder jag lagt ut på slottet (som är vitt). Det är ganska viktigt för att riktigt förstå vad det är ni kommer att vi se på bilderna.

Med hjälp av dagens teknik hade man gjort stora projektioner som rörde sig över slottet. Bilder som beskrev livet förr. En sida av slottet var helt med text om Henry V. I Trädgården fanns det skärmar med de kvinnor som spelat en stor roll för honom.

Det absolut häftigaste var när man fick gå in på slottsgården, där man fick sätta sig ner på marken, lyssna på en person som spelade traditionell musik från denna epok och sedan började skådespelet. 3 av fyra väggar lystes upp med projektioner som berättade en historia, detta kanske varade i ca 10-15 minuter. Det kändes verkligen som om att man var inne i History Channel. Då kanske ni förstår vad jag menar. Svårt att beskriva allt men här kommer lite bilder från min kväll i Pau.

À bientôt!

Le Parc National

Arrens, en by mitt bland bergen, var mitt och Hannas slutmål. Det var där vi planerade att börja våran vandring ut i Nationalparken som sträcker sig över en stor del av Pyréenérna. Sagt och gjort så satte vi oss klockan halv tio på morgonen i Hannahs bil, utrustad med GPS, för att köra till Arrens. Enligt GPSen så var det ungefär 8 mil till byn från Pau. Det stämde nog rätt så bra, men det den inte berättade i förväg var att vägen till Arrens gick ÖVER bergen. Jag har nog aldrig varit så rädd i mitt liv. Ni som känner mig vet att höjder och jag går inte så bra ihop.

Det är ännu värre när man sitter i en bil (som jag inte har kontrollen över) och självklart sitter på den sidan som hela tiden är mot "kanten" till stupen. Det fanns inga säkerhetsspärrar högst upp och vägen slingrade sig verkligen upp efter berget. För att göra saken värre så kom det med jämna mellanrum cyklister (säkert sådana som alltid ser på Tour de France) nedför backen. Vägen var gjord för max en bil i bredd så vid varje kurva (efter att nästan krockat med en cyklist) började vi med att tuta så att cyklisterna skulle hålla sig på sin sida. Man vet ju hur man tänker i en kurva "... kanske ska man gena lite? Jag vet inte vad som finns på andra sidan, men jag gör det ändå" Så känns det som om de tänkte. Sen skulle man ju nerför berget på andra sidan och det var inte mindre läskigt det, trots att vi slapp cyklisterna. Men en åsna mitt på vägen var vi med om istället, och ett antal bilar som körde väldigt snabbt.

När vi väl var parkerade utanför turistkontoret i Arrens kände vi oss glada över vårt äventyr. Stolta t o m. Hannah var jätteduktig på att köra bilen. Vi köpte en karta med "10 lätta turer för familjen" och tänkte att dessa vägar klarar vi definitivt av. Den vi valde skulle ta 40 minuter. Det var bara en liten detalj, vi missade varifrån denna väg började. Vi trodde att alla utgick ifrån turistkontoret. Nåja sagt och gjort började vi gå, och gå, och gå... Ja ni förstår principen. Efter ungefär en timmas vandring utan att ha sett någon sjö (vilket var vårt mål) tog vi en paus för lunch (klockan var närmare ett nu). Till slut kom vi fram till en sjö, men denna var en artificiell sjö och nu började vi fråga oss om vi var på fel väg eller hur vi lyckades komma dit. Efter att ha läst i guiden lite mer noggrant inser vi felet. Det stod att man skulle ta BILEN ända fram till den här sjön (som tagit oss ungefär 1 1/2 timma att gå till). Och därefter skulle turen ta ca 40 minuter. Nåja vi ville ju så gärna se den där sjön för tydligen ska det finnas murmeldjur som bor där.

Det kanske är bäst att tillägga att vi faktiskt gick i bergen, med andra ord hela tiden gick vi uppåt i en ganska brant lutning (tro mig det känns idag i kroppen!). När vi kom fram till vad vi trodde skulle vara sjön Suyen så hittade vi en skylt där det stod "<--- Lac Suyen 0.30 min)". Men tänkte var det inte 30 min från förra sjön? Vi har redan gått i över en halvtimma! Tänkte  vi, men Frankrike är sällan ett logiskt land. Tydligen kunde man ta BILEN ända hit för att sedan gå en slingrig liten stig upp (ännu högre i bergen) till sjön. När vi väl funnit sjön såg vi tyvärr inte ett enda murmeldjur då det var alldeles för varmt för dessa mitt på dagen (eller ja 15.30). Efter en paus var det dags att vända tillbaka. (1,2 mil till bilen därefter 8 mil)

Nu har ni mest hört talas om den praktiska delen. Det var ju inte så att vi inte såg någonting efter vägen. Hela tiden byttes den ena fantastiska vyn plats med nästa. Bergen är otroligt magiska och de små husen, farmarna och djuren som finns därefter gör det bara mer magiskt. Solen strålade hela dagen och en sval bris blåste. Vi hade i alla fall tur med vädret (Filmreferens!). Det är svårt att exakt kunna beskriva hur otroligt stora bergen känns när man går där, och hur branta väggarna ter sig. Den lilla byn Arrens gav extra charm och kontrast till bergen. Ska försöka visa er nu vad jag såg genom några bilder.

Artificiella sjön

Lac Suyen

Byn Arrens

Byn Arrens

Artificiella sjön

Lac Suyen

À Bientôt!